Huvudledare

Ledare: Gör upp om migrationen i EU. Låt inte Erdogan styra.

Cecilia Wikström i EU-parlamentet.Bild: FREDRIK PERSSON / TT
I EU:s flyktingpolitik är det långt mellan hur det är och hur det borde vara. Det senare presenterade EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) ett förslag till i Bryssel i måndags.
EU har stora problem som måste lösas i närtid, konstaterar hon. Ett fåtal medlemsländer kan inte fortsätta att ta ansvar för den absoluta merparten av unionens flyktingmottagning.
Wikströms förslag går i stora drag ut på att alla EU-länder ska bli skyldiga att dela på ansvaret för asylmottagningen. Asylsökande ska kunna lita på att det görs en korrekt juridisk bedömning oavsett var det sker, men de ska inte kunna välja vilket land de söker asyl i.
Det senare gör det omöjligt att söka sig till länder med särskilt förmånliga villkor och gör det också onödigt med interna gränskontroller inom unionen, menar Wikström. Hon tänker sig en fördelning av asylsökande enligt en modell som tar hänsyn till mottagarländernas BNP och befolkningsmängd.
Frågan avgörs av medlemsländernas stats- och regeringschefer i ministerrådet, men Wikström är hoppfull om en uppgörelse.
"Rådet beslutar med kvalificerad majoritet i dessa frågor och de länder som ivrigast motsätter sig reformer är faktiskt bara en liten minoritet", påpekade hon på DN Debatt häromdagen.
Så sant. Problemet är att det kan skapa en ny sprickbildning i ett redan splittrat EU om flera länder blir överkörda i en så politiskt brännbar fråga.
Wikströms förslag är teoretiskt elegant, men den politiska verkligheten är dessvärre långtifrån vacker.
Ungerns parlament röstade på tisdagen ja till att asylsökande ska spärras in i läger vid landets sydliga gräns. Samtidigt beslutade EU:s domstol att medlemsstaternas ambassader inte är skyldiga att utfärda visum till personer som vill resa till de respektive länderna i syfte att söka asyl. Det beklagades – på goda grunder – av människorättsorganisationer, eftersom ett motsatt beslut hade öppnat lagliga vägar för förföljda att ta sig till Europa. Men just därför kunde det också ha vänt upp och ned på nuvarande migrationsmodell. Flera länder lär vara nöjda med domstolens beslut – om än inte lugna inför den närmaste framtiden.
Temperaturen har sjunkit väsenligt i relationen mellan Tyskland och Turkiet sedan turkiska ministrar hindrats att hålla valmöten i tyska städer. Turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan retas av detta så till den grad att han gjort utfall mot tyska myndigheter med paralleller till nazismen. Sådana liknelser roar förklarligt nog inte Berlin och det spekuleras nu om bråkets politiska konsekvenser. Det finns en tydlig oro inom EU för att flyktingavtalet mellan EU och Turkiet ska sägas upp.
Förlagan till flyktingavtalet tog form i samråd mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Turkiets dåvarande premiärminister Ahmet Davutoglu. Och när det väl undertecknats i Bryssel för snart ett år sedan minskade flyktingströmmen över Egeiska havet väldigt snabbt. Så räddades också EU från interna politiska slitningar – men Erdogan var inte sen att försöka utnyttja den maktposition som han därigenom fick.
Gång på gång har Erdogan hotat att säga upp flyktingavtalet när något i relationen till Europa inte behagat honom. Visst har det varit tomma ord, men det kan inte uteslutas att den koleriske presidenten någon gång gör slag i saken. Han för snabbt sitt land i auktoritär riktning och tycks förvänta sig europeisk acceptans för det. De stoppade valmötena skulle till exempel vara en del i kampanjen inför en folkomröstning om att väsentligt utöka det turkiska presidentämbetets makt och befogenheter.
Erdogans strävan efter envälde går inte att ta miste på. Samtidigt är det tydligt hur Turkiet har en hållhake på EU. Det är naturligtvis ett läge som unionen snarast borde se till att ta sig ur.
Här erbjuder Wikström, trots allt, en väg. Visst skulle ett avtal av det slag hon föreslår vara svårt att nå och kunna orsaka splittring. Men samtidigt finns det skäl att i högre grad än hittills syna alternativet. En avgörande fråga för EU:s framtid kan inte gärna ligga i händerna på en alltmer despotisk turkisk president.
Det här är en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen