Huvudledare

Ledare: EU har gett Erdogan otäckt mycket makt.

Demonstration utanför Nederländernas konsulat i Istanbul.Bild: Emrah Gurel
Tongångarna är så hårda att Nato griper in. Försvarsalliansens generalsekreterare Jens Stoltenberg manade på måndagen Turkiet och Nederländerna att "trappa ned spänningen".
Ett ordkrig har rasat sedan turkiska ministrar hindrats från att resa in i Nederländerna för att valtala inför en kommande folkomröstning i Turkiet. Den handlar om att ge presidentämbetet närmast oinskränkt makt.
President Recep Tayyip Erdogan kan behöva stöd från utlandsboende turkar för att få som han vill. Och det är inte bara i Nederländerna som turkiska politiker har hindrats från att valtala. I flera städer i Tyskland och Österrike har det blivit stopp. Officiellt har det hänvisats till säkerhetsskäl av olika slag, men en viktigare förklaring lär vara vad omröstningen gäller. Det är olustigt att tillåta tal som kan bidra till fortsatt rasering av den redan illa sargade turkiska demokratin.
Nu är Erdogan förstås inte känd för att tåla kritik eller inse värdet av nyanser. Reaktionerna på de stoppade talen har blivit därefter. Han har anklagat Tyskland och Nederländerna för nazism och hotat att straffa Haag hårt.
Det senare fick på måndagen Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen att ställa in sitt planerade möte med turkiske premiärministern Binali Yildirim. På Facebook förklarade Løkke Rasmussen också att danska regeringen följer utvecklingen i Turkiet med stor oro, eftersom demokratiska principer äventyras.
Sveriges regering talar i liknande termer om det politiska läget i Turkiet, men såg inga skäl att stoppa Erdogans partikamrat Mehmet Mehdi Eker från att valtala i Stockholm i helgen. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) framhöll – på goda grunder – att han praktiserade sin yttrandefrihet. Olustiga budskap måste få yttras så länge de inte är olagliga.
Även i Frankrike ansågs den principen väga tyngst, varpå Turkiets utrikesminister tilläts att tala. Att Nederländerna resonerar på annat vis måste delvis ses mot bakgrund av onsdagens val i landet. Men det problematiska i sammanhanget är inte att enskilda länder eller städer inom EU gör sina egna bedömningar i fråga om turkiska valtal. Kruxet är snarare att medlemsländerna inte har lyckats samla sig till en tydlig gemensam markering mot Turkiets politiska utveckling.
Frågan sägs ha varit uppe under EU-toppmötet i Bryssel härförleden. Men det blev inga skarpare formuleringar, vilket åtminstone delvis lär ha berott på rädsla för att stöta sig med Ankara och äventyra det flyktingavtal som slöts i fjol.
Förutom Nederländerna går Frankrike och Tyskland till val i år och flyktingfrågan är fortsatt politiskt känslig. Flyktingströmmen över Egeiska havet – som prövade EU-samarbetet hårt – upphörde nästan helt efter avtalet med Turkiet. Och Erdogan har flera gånger hotat att riva upp det när han varit missnöjd med något i relationen till EU.
Tongångarna från Bryssel blir därefter, även efter nazistanklagelser och hot mot ett medlemsland. EU:s utrikeschef Federica Mogherini nöjde sig på måndagen med att, likt Nato, mana till besinning.
Flyktingavtalet har satt EU i en beroendeställning som Erdogan lär fortsätta att utnyttja så länge han kan. Det ökar hans spelrum – retoriskt och politiskt – gentemot unionen.
Detta konstaterade, om än mellan raderna, Tysklands förbundskansler Angela Merkel nyligen.
"Hur oacceptabla vissa saker än kan vara, så ligger det inte i vårt utrikespolitiska och geopolitiska intresse att ta avstånd från Turkiet", sade hon i förbundsdagen.
På kortare sikt har hon rätt. Men i det lite längre perspektivet måste EU fortsätta att försöka nå en migrationsuppgörelse värd namnet. Med en jämn fördelning av ansvaret för asylsökande inom unionen behöver flyktingströmmen inte bli övermäktig för något medlemsland.
Flyktingavtalet med Turkiet löste en akut situation, men är inte lyckat vare sig humanitärt eller politiskt. Bråket mellan Ankara och Haag påminner om det.
Det här är en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen