Kultur

Kan vi få ett halleluja?

Illustration: Kent Wisti

Maria Küchen, Kent Wisti m fl.

BOKEN. Kyss – en meditation i ord och bild över Höga visan. Teologifestivalen/Svenska kyrkan.
Fy fagerlund, vilket flum. Tänker jag som hårdför gammal, för att inte säga troende ateist, som har haft svårt att förlåta den intelligenta Maria Küchen både hennes efternamnsbyte och omvändelse till kristendom. Inte!
Tja, kanske någon enda gång under läsningen av inledningstexterna av Susanne Dahl, Elisabeth Gerle, K G Hammar och Fredrik Lindström (Lundaprofessorn, inte tv-kändisen). Fast det gäller inte det översinnliga eller om man så vill vidskepliga, utan de på sina håll väl ivriga försöken att knö in såväl jämställdhet, queer som världsfred i denna förvisso enastående kärlekssång.
Inledarna påminner om att Gamla testamentets höga visa är en gudlös och sinnlig text utan annan motsvarighet i Bibeln och att den förmodas ha hedniskt ursprung. De skriver tillräckligt engagerat för att läsaren gott kan strunta i om versernas han och hon anses representera Gud och Israel eller Kristus och kyrkan.
Det räcker ju med kärlek och sex, basta. Transcendens för sin egen skull och med ett orientaliskt, alltså med tiden och platsen organiskt, bildspråk: ögon som duvor bakom en slöja, håret ”ett flock getter / som strömmar utför Gileads berg” och tänderna ”en flock tackor / som stiger ur badet för att klippas”. Läs för jösse namn på bibeln.se.
I mitten av detta behändiga blott 50-sidiga häfte tar så Küchen och Wisti vid. Ett vackert rum, eller en utställning som det egentligen handlar om, öppnar sig. Kent Wistis bilder är både mjukt och hårt erotiska, finstilta och grovhuggna, jordiga och blodiga. Kroppsdelar, delar av kroppsdelar, sammanslingrade. Sexiga.
Den som jag förmodar küchenska handstilen i blyerts är ett par gånger något svårläst. Men orden hon använder är dels plockade ur Höga visan, dels hennes egna i avskalad och varsam växelverkan och nya kombinationer. Här finns valnötslunden, vinden, myrran, öknen och döden. Men också ickedöden och det i förstone läskiga gallret, ett ord som får mig att rysande tänka på Fröding och Rilke. Men här:
”Jag törstar / sjuk av kärlek // Där ute är du. Dina fingrar in genom mitt / galler. Mina fingrar in genom ditt. / Hjälp mig.”
Det finns öppningar. Halleluja, vilket rum.
Gå till toppen