Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Utjämningspengarna för kommunerna fungerar och behövs.”

Systemet med utjämningspengar från staten till kommunerna är måhända trubbigt, men det fungerar. Det finns också många missförstånd kring hur utjämningspengarna fungerar. Det skriver Nils Karlsson (MP), kommunalråd i Malmö stad.

Det är givetvis bra att ungdomar vill bosätta sig i Malmö och att delar av befolkningen arbetspendlar till Danmark, skriver Nils Karlsson (MP).Bild: Rolf Olsson
För att alla kommuner i Sverige ska kunna leverera välfärd och service på ungefär samma nivå har riksdagen infört ett kommunalt utjämningssystem.
Detta system sticker i ögonen på borgerliga politiker och debattörer i allmänhet och SD-anhängare i synnerhet, just nu tycks det sticka alldeles förfärligt. Att Malmö får fem miljarder kronor från systemet upprör många extra mycket, även om Malmöborna inte alls är de som får störst utbetalning per person.
De fem miljarder som Malmö får har blivit till ett slagträ mot det politiska styret i Malmö, men också mot hela utjämningssystemet. Kritiken utgår ofta från felaktiga antaganden.
Låt oss titta på några av de vanligaste missförstånden kring utjämningen.
Påstående 1: Malmö försörjs av andra kommuner i Sverige
Det är sant att en del av pengarna i utjämningen kommer från kommuner med hög skattekraft. 13 kommuner av 290 betalar in i systemet, övriga 277 gynnas av stödet. Större delen av utjämningen kommer från statliga skatter.
Påstående 2: Utjämningen är som ett stort socialbidrag till kommuner vars ekonomi är misskött och som har stora underskott.
I Malmö brukar de styrande partierna, idag Socialdemokraterna och Miljöpartiet, lägga strama budgetar där det finns ett överskott vid årets slut för att klara framtida utmaningar. Och de flesta år når Malmö ett större överskott än budgeterat. Det gör att stora delar av stadens investeringar kan betalas via den kommunala kassan och att inga lån behövs. Nivån på utjämningsstödet är detsamma oavsett om bokslutet hamnar på plus eller minus.
Poängen med ett sådant system är att kommunerna inte själva ska kunna påverka utjämningsnivån, till exempel genom stora skattesänkningar eller genom att dra på sig stora driftskostnader.
Påstående 3: En kommun med Malmös läge ska inte behöva utjämning.
Det kan så klart hävdas att Malmös geografiska position borde göra staden attraktiv för företag. Kanhända är det därför i snitt åtta företag om dagen startas i Malmö.
Kanhända är det därför så många huvudkontor flyttas till staden. Närheten till kontinenten gör det också möjligt för människor att bo i Malmö och arbeta i Danmark. Men dessa Malmöbor skattar inte i Sverige och som kompensation betalar Danmark en klumpsumma till Sverige, som Malmö sedan får ut som en del av utjämningssystemet.
Påstående 4: Malmö tar emot för många invandrare. En betydande del av Malmös befolkning är född utomlands och det inverkar så klart på skattekraften. Det tar alldeles för lång tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Många utlandsfödda saknar för Malmös arbetsmarknad relevant utbildning.
Men Malmö kan inte, och bör inte heller få, välja sina invånare. Helt ärligt, de som pratar om att attrahera höginkomsttagare målar upp en bild av ett Sverige där kommunerna konkurrerar om vem som kan locka till sig bäst invånare. Det förvandlar i sin tur dem som blir över till någon sorts svarte Petter, som ingen vill ha. Utjämningssystemet motverkar sådana tendenser, och bara det gör systemet värt att försvara.
Påstående 5: Utjämningssystemet medför att de politiker som styr Malmö saknar anledning att verka för att staten ska betala ut ett mindre utjämningsbelopp till staden.
Många unga, många barn, många utlandsfödda, många studenter, många nyanlända och många gränspendlare är faktorer som påverkar nivån på stödet till Malmö. I andra delar av landet är det förhållandevis många äldre som spelar roll.
Vi politiker som styr Malmö har inga planer på att motverka barnafödande eller motarbeta högskolan. Vi är glada för Malmös unga befolkning och ser inte det som ett underbetyg att så många nyanlända väljer att bosätta sig i staden.
Gemensamt för de faktorer jag räknar upp är att Malmö inte rår över dem. Det finns ingen laglig möjlighet att fatta kommunala beslut som direkt eliminerar dem.
Arbetsmarknadspolitiken är statlig, men kommunens agerande kan utgöra ett komplement och Malmös politiska styre tar det ansvaret. Fokus ligger på att få fler i arbete och ryktena till trots ger det en större intäkt för staden om någon blir självförsörjande än om hen drar ner den genomsnittliga skattekraften och därmed höjer utjämningsstödet. Utjämningsstödet är en förutsättning för ett någorlunda jämlikt Sverige.
Fördelningsmodellen är kanske trubbig, och säkert finns det utrymme för förbättringar, men den fungerar. Konkurrensen mellan kommunerna om medarbetare och i viss mån invånare är redan påtaglig och hade utjämningen tagits bort hade konkurrensen blivit än hårdare. Det skulle vara mycket dåligt för det gemensamma projekt som landet Sverige trots allt är.
Nils Karlsson

SKRIBENTEN

Nils Karlsson (MP) är kommunalråd i Malmö med ansvar för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Gå till toppen