Lund

Albert Wiking är tillbaka med de modiga

Med utställningen ”Eldvatten” förändrade han människors liv, men gick själv nästan under. Nu undrar alla om Albert Wiking ska slå sitt eget publikrekord i Lunds konsthall.Han säger:– Jag har gjort det omöjliga möjligt.

”Det är en ynnest att få träffa en så stark kvinna”, säger Albert Wiking om Asma Jahangir, pakistansk människorättsaktivist och advokat. I Lunds konsthall har fotografen gett henne Tibets andlige ledare Dalai lama som närmaste granne.Bild: Ingemar D Kristiansen
Mot alla odds har han fått många av världens mest kända förkämpar för mänskliga rättigheter att ställa upp framför hans kamera.
Mordhoten mot den ukrainska feministiska aktivisten Inna Shevchenko rasslar in, det ena efter det andra, när hon sitter på sin säng på Grand hotel i Lund, med ryggen mot väggen. Under loppet av en och en halv timme kommer fem, sex eller kanske är det sju dödshot. Hon är helt lugn.
– Man blir väldigt påverkad av att träffa människor som är beredda att offra sitt liv för sin övertygelse och sin kamp, säger Albert Wiking.
Projektet ”We have a dream” har pågått i femton år. Det har varit tungt, men också fått honom att inte släppa taget.
– Jag har känt att jag fått en uppgift att samla och förvalta deras röster.
Elva gigantiska turnéboxar, som för tanken till en rockbandsspelning, levererades till Lunds konsthall i fredags, en vecka före vernissagen av ”We have a dream”.
Boxarna innehöll 90 av Albert Wikings 114 svartvita fotografier.
Han har en plan, som han i förväg gjort upp och lagt ut på sitt fyra meter långa matbord hemma vid Vipeholm i Lund.
I konsthallen korrigerar han. På måndagen lät det så här vid bilden av avhopparen och aktivisten Hyeonseo Lee från Nordkorea.
– Jag tycker inte man kan flytta den hit och inte dit. Flyttar man den så kväver man de andra.
Männen som ska göra hål i väggarna gör tummen upp när de får frågan om hur det är att förbereda utställningen tillsammans med fotografen. Sen skrattar de när Albert Wiking själv säger:
– Jag kan vara ganska krävande.
”Eldvatten”, utställningen som porträtterade kända och okändas förhållande till alkohol, sågs av över en miljon människor sedan den började visas 1998. Den väckte starka reaktioner. Telefonen började ringa dygnet runt hemma hos Albert Wiking, som levt med en pappa med alkoholproblem. Han lyssnade, gav råd och grät under nattliga samtal. Ibland var de som ville prata bara barn.
– Jag kunde inte säga nej till någon, eftersom jag förstod deras situation. Till slut gick jag sönder i tusen bitar. Det är 18 år sedan. Jag har fortfarande inte kommit tillbaka från det.
Ur mörkret föddes idén om ett projekt om mänskliga rättigheter. Femton år senare sitter Albert Wiking med en tjock bok, fotoutställningen ”We have a dream” som är bokad hela 2018 ut och läromedel som studeras av elever runt om i landet.
Vilken dröm har du?
– Det är klart att jag hoppas att så många som möjligt tar del av de här starka rösterna. Men får jag drömma, så skulle det vara skönt att få vakna upp en dag och finna mig själv leende i spegeln.
Det har funnits starka ljuspunkter, som när bekräftelsen kom efter flera års påstötningar att Malala Yousafzai, pakistansk utbildningsaktivist och mottagare av Nobels fredspris, sa ja till att delta i projektet.
– Det är klart att det känns bra. Solen läker inga sår, men den värmer dig, säger Albert Wiking.
Perspektiven svindlar när han ger glimtar av olika scener under det flera år långa arbetet. Hur han regelmässigt lämnar över sin lilla pocketkamera till dem han fotograferat och säger:
– Nu är det din tur att plåga mig.
Konstnären Marina Abramovic bad honom sätta sig på knä på ett bord och stoppade in två dahlior i munnen på honom.
Annie Lennox lät honom känna på vad han just utsatt henne för, att flytta huvudet några millimeter hit, några millimeter dit, upp, ner, hit, dit.
Albert Wiking berättar att han registrerar att han står i skottlinjen framför maffiajagade författaren Roberto Saviano när han ska ta hans porträtt, omgiven av livvakter.
Han vet inte vad ordet ”stenbrott” heter på engelska när han överraskar arabvärldens första kvinnliga domare, Nobelpristagaren Shirin Ebadi, då han under stark tidspress tar henne från Grand i Lund i ett läge när hennes plan till USA ska lyfta knappt tre timmar senare. I Dalby stenbrott får han henne att gå från irritation och stress till att bli intresserad och låta sig fotograferas i hans kompis gamla Dodge. Han minns att han tänkte: ”Vilken underbar kemi vi har nu”.
HBTQ-aktivisten Samuel Opio från Uganda bär domarperuk på Albert Wikings bild. Fotografen själv går runt i sin vanliga huvudbonad: ”Jag har alltid keps, utom när jag duschar och badar”.Bild: Ingemar D Kristiansen
Albert Wiking har rest runt med en rullväska med egna kläder, rekvisita från Malmö Opera, gaffatejp och två skrynkliga lakan, ett vitt och ett svart, för att ha som möjlig bakgrund.
Fotograferingar i sviter på lyxhotell står i stark kontrast till efterarbetet med bilderna och formgivningen av boken: Han och brorsonen David Laserna sittande timme ut och timme in framför två bildskärmar vid ett mycket litet bord. Ärtsoppa till lunch.
Albert Wiking säger att han mött kämparna han porträtterat, som människa – inte som en ”starfucker”.
Han beskriver det som om han har en ”millisekund” på sig för att skapa förtroende. Ofta ska fotograferingen ske snabbt.
Att lyfta kameran är laddat:
– Det är på liv och död.
Sen är han helt slut och vill bara säga nej till en drink och efterföljande middag även om det är supermodellen Alek Wek som frågar.
Många sömnlösa nätter senare är boken och utställningen klara. 84 750 personer såg bilderna på Fotografiska i Stockholm, där de först visades.
Det finns trots allt ett betryggande lugn i rösten när han svarar på frågan:
Vad tänker du nu?
– Det ska nog bli bra, det här.
FAKTA

De kommer till Lunds konsthall

Avporträtterade Sakdiyah Ma’ruf, Maryam al-Khawaja och Yeonmi Park deltar personligen vid vernissagen i Lunds konsthall fredagen den 17 mars.
Texterna är författade av Sydsvenskanjournalisten Daniel Rydén, efter intervjuer av evenemangsarrangören och medgrundaren av projektet Oscar Edlund.
Crafoordska stiftelsen har gjort projektet ekonomiskt möjligt. En del av intäkterna från boken går till Läkare utan gränser. Resten används för att organisera och administrera projektets fortlevnad. Bland annat kostar resor och hotell för att de medverkande ska kunna föreläsa i olika städer i samband med att bilder och texter flyttats dit.
Utställningen visas i Lund till den 7 maj.
Gå till toppen