Åsikter

Läsartext: Eleverna märker när jag blir en tråkig lärare, ge mig tid att fortsätta brinna

Kerstin Irehjelm har reagerat på en trivselenkät från skolor i Svedala.Bild: JESSICA GOW / TT
Nyligen redovisade Sydsvenskan en trivselenkät från skolor i Svedala. Jag fastnade för rubriken ”Det allra viktigaste är att ha en engagerad lärare”.
På näst sista plats av de redovisade resultaten kom ”Skolarbetet är intressant”. I topp ligger ”Jag kan nå kunskapskraven om jag försöker. Jag tolkar resultaten som att lärarna är skickliga och kan sina ämnen. Vad är det då som brister? Eleverna säger att det är lärarnas ansvar att göra skolan intressant: ”Det allra viktigaste är att ha en engagerad lärare.”
Hur får man då engagerade lärare? Ja, efter mina mer än trettio år som ämneslärare på högstadiet har jag ju en del tankar och idéer. När blir jag själv engagerad och entusiastisk? När förlorar jag entusiasmen och engagemanget trots att jag egentligen brinner?
När blir jag en tråkig lärare? Jag blir en tråkig lärare när en eller flera individer, kräver hela eller den största delen av min uppmärksamhet. Detta handlar så gott som alltid om elever med stora ”särskilda behov”. Behov som jag som ensam lärare inte kan tillgodose samtidigt som jag ger övriga elever det de behöver för att känna sig stimulerade. Då blir jag en tråkig lärare för övriga eftersom de lämnas till mycket eget arbete.
Att själv läsa in fakta, fördjupa sig genom att arbeta med instuderingsfrågor och liknande är inte stimulerande om man inte redan är intresserad. Intresserad har man inte hunnit bli eftersom jag inte har kunnat spela ut mitt register med hjälp av mitt engagemang och intresse eftersom de tidigare nämnda då skulle tappa fokus och börja syssla med annat eftersom de har svårigheter med sitt fokus eller inte förstår vad jag pratar om.
Jag blir en tråkig lärare när jag inte hunnit förbereda mig ordentligt för att för många andra arbetsuppgifter ätit upp min tid. Det kan vara allt från föräldrasamtal till en krånglande kopieringsmaskin eller att jakten på bra material tagit alltför lång tid eftersom bra läromedel saknas. När arbetstiden ätits upp av tusen och en kringarbetsuppgifter gäller det att kunna hålla en bra lektion på ”gammal skåpmat”. Eleverna märker att jag ”går på tomgång” och inte är engagerad.
Jag blir en tråkig lärare när jag kört fast på grund av brist på ”input”. När det inte kommer ny stimulans blir det lätt så att man gör som förra gången. Det går på rutin och det märks.
Hur kan vi göra fler lärare engagerade och entusiastiska? Styrdokumenten säger att jag ska utmana varje individ på dess nivå. Cirka tjugofem unika individer som var och en ska utmanas på sin nivå. Det låter sig göras genom tvålärarsystem, speciallärare, studiehandledare och elevassistenter alternativt särskilda undervisningsgrupper. Jag, ordinär ämneslärare, kan då lägga kraften på att vara entusiasmerande och utmana den större gruppen elever och de som behöver ytterligare utmaningar. Det blir kostsamt att ha en sådan vuxentäthet. Ja, men om vi menar allvar med en likvärdig skola för alla, då måste det få kosta.
Hur ska jag få tid att förbereda mig ordentligt? Ta bort arbetsuppgifter som inte är undervisningsrelaterade som till exempel rastvakt, kopiering och att ringa hem vid ogiltig frånvaro. Förse mig med nödvändig utrustning som läroböcker, laborationsutrustning och filmer.
Hur kan jag få ”input”? Använd vår fortbildningstid till relevant ämnesfortbildning istället för till städning och att flytta institutioner. Relevant ämnesfortbildning i form av enstaka föreläsningar och kortare kurser – och tid för detta.
Låt våra möten bli tillfällen då vi kan utbyta erfarenheter ämneskollegor emellan. Vi har ämnesmöten. Men om ingen har tid att förbereda blir det inte så mycket input. Hur kan ämnesmöten ge oss näring? Jo, låt någon vara ämnesansvariga och ge personen tiden att vara det. Det kan vara ett uppdrag för karriärlärare.
Allt detta kostar, men det måste få kosta om vi vill ha den skola styrdokument säger och som eleverna uppenbarligen saknar. Får det inte kosta blir det bara vackra ord.

Kerstin Irehjelm

Kerstin Irehjelm är högstadielärare i svenska och so-ämnena sedan mer än trettio år. Hon brinner för en bra och likvärdig skola för alla, och är engagerad i Lärarnas riksförbund.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen