Kultur

Inför Världspoesidagen: Vi publicerar nyskriven dikt av Carolyn Forché

Bild: David Shankbone
Poeten Carolyn Forché som i morgon besöker Östervärns antikvariat och på tisdag Malmö stadsbibliotek, menar att poesins uppgift är att avlägga vittnesmål om den tid i vilken den skrivs. Det innebär moraliska ställningstaganden som inte sällan är politiska.
I denna strävan har hon låtit sig inspireras av kontinentala tänkare som Walter Benjamin och Emmanuel Levinas. På svenska finns en av hennes diktsamlingar, ”Landet mellan oss” (1984). Den bygger bland annat på hennes erfarenheter från inbördeskrigets El Salvador (där hon arbetade för Amnesty International), den krisdrabbade hemstaden Detroit och hennes invandrade föräldrars Slovakien. Den boken blev något så ovanligt som en poetisk bestseller i USA, såld i flera tiotusentals exemplar.
Även andra poeter besöker Malmö 19–21 mars, inför Världspoesidagen. Läsningar anordnas på Stadsbiblioteket, MAF, Östervärns antikvariat och Poeten på hörnet.
BÅTMANNEN
rettioen själar var vi, sa han, i det sjösjukegråa vädret,
i en kall gummibåt som steg och sjönk i vår sörja.
På morgonen var detta oväsentligt, inget land i sikte,
alla var blöta inpå bara benen, levande och döda.
Vi kunde fortfarande flyta, sa vi, från krig till krig.
Vad låg bakom oss annat än stenruiner hopade på stenruiner?
En stad kallad ”de fattigas moder”, kringvärvd av fält
med bomull och hirs, en juvelerarnas och urmakarnas stad
med kristenhetens äldsta kyrka och Allahs Svärd.
Om några är kvar där nu, fortsatte han, är de ensamma.
Det finns ett hotell i Rom som heter så, tvåhundra meter
från Piazza di Spagna, där kan du äta frukost under
porträtten av filmstjärnor. De anställda där står alltid till tjänst.
Men nu pratar jag strunt igen, det har jag gjort sedan den natten
då vi fiskade upp ett barn, inte vårt eget, ur havet, det flöt i livväst
med ansiktet ner, ögonen uppätna av fiskar eller fåglarna ovanför.
Sedan gick Aleppo upp i rök och över al-Raqqa regnade flygblad
som uppmanade alla att ge sig av. Ge sig av, javisst, men vart?
Vi fick genomleva amerikaner och ryssar, sedan amerikaner
igen, många nätter av död som föll från skyarna och på morgonen
vaknade vi konstigt nog ur dödens sömn, ännu obegravda och vid liv,
men utan tillflyktsort. Ge sig av, javisst, vi lyder flygbladen, men vart?
Till havet för att ätas, till Europas kuster för att spärras in?
Till lägret Elände, till lägret Stanna här, jag undrar bara, vart?
Ni säger att ni är poet. I så fall har vi samma slutmål.
Nu är jag plötsligt båtman här, kör taxi vid världens ände.
Jag skall se till att ni kommer fram, min vän, ni är i trygga händer.
Översättning: Lasse Söderberg
Gå till toppen