Gästskribenten

Ann-Sofie Dahl: ”Att ignorera eller isolera bortåt 20 procent av väljarna funkar bara inte.”

På den ena sidan Öresund lever fortfarande DÖ, decemberöverenskommelsen, om än i modifierad upplaga, och varje uns till samarbete med Sverigedemokraterna traumatiserar.
På den andra står partierna partierna i kö för att samarbeta med Dansk Folkeparti. Längst fram står – Socialdemokraterna.
Förvisso är DF inte SD; danskarna har inga nazistiska rötter och drar inte runt med järnrör på stan.
Men de invandringskritiska partierna lockar båda ansenliga skaror väljare, även om DF har sackat på sistone efter EU-parlamentarikern Morten Messerschmidts bidragsfiffel.
Att ignorera eller isolera bortåt 20 procent av väljarna funkar bara inte, menar danskarna som förundrat betraktar turerna i svensk politik.
Det är länge sedan DF fick veta att de inte var ”rumsrena”, med det klassiska uttalandet på 90-talet av socialdemokratiske statsministern Poul Nyrup Rasmussen, som hellre regerade med det politiskt korrekta Radikale Venstre; den tidens stora, danska ”kungamakareparti” – nu utkört på ett sidospår, just på grund av sin hållning i invandringsfrågan.
Den centrala rollen har istället övertagits av DF, som idag i stort sett avgör namnet på landets statsminister. Som när det goda samarbetet mellan Pia Kjærsgaard och Anders Fogh Rasmussen gav Danmark ett långt borgerligt regeringsinnehav i början av 2000-talet.
Liksom för övrigt SD:s framgångar gav makten till S i valet 2014.
När Fogh övergav Danmark för Nato blev det genast mer besvärligt, för hans efterträdare Lars Løkke Rasmussen – idag återigen statsminister för en liberalkonservativ trepartiregering – har aldrig stått på lika god fot med DF:arna som Fogh och hans i alla avseenden tunge finansminister, den nuvarande försvarsministern Claus Hjort Frederiksen.
Och i dansk politik är personkemi a och o.
Idag flirtas det tämligen oblygt mellan DF:s Kristian Thulesen Dahl och nya S-partiledaren, den barska Mette Frederiksen, som har flyttat sitt parti många steg i invandringskritisk riktning.
Ett samarbete dem emellan är egentligen också rätt logiskt, välfärdskramare av format som de båda är.
En S-DF-regering vore helt klart något helt nytt och historiskt för Danmark.
Men kanske ska man klappa hästen en smula, som dansken säger. Lugna sig lite. Mycket handlar om signaler som skickas åt olika håll:
Från S till de små röda stödpartierna, vilka uppmanas att moderera sina stundtals ohemula krav.
Från DF till Lars Løkke om att partiet inte uppskattar regeringens förslag om att ändra bostadsskatten, höja pensionsåldern och sänka skatten på både de högsta och lägsta inkomsterna. Thulesen Dahl varnar att DF mycket väl kan tänka sig att bilda ett ”alternativt flertal” i folketinget mot regeringens politik. Sådant har hänt förr i Danmark.
Och för det mesta blir det ju som Dansk Folkeparti vill.
Ann-Sofie Dahl
Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik och bosatt i Köpenhamn.
Gå till toppen