Aktuella frågor

Debattinlägg: Diskrimineringsombudsmannen hjälper inte utsatta barn

DO har gett signaler till skolor att de kan missköta sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen utan att riskera sanktion. Det skriver Disa Nordling och Sara Duarte, verksamma inom organisationen Malmö mot diskriminering.

Bild: Peter Frennesson
I Sydsvenskan den 27/2 kunde vi läsa att Barn- och elevombudet, BEO, för en elevs räkning, kräver Malmö stad på skadestånd för att Husieskolan inte gjort tillräckligt för att få stopp på långvariga kränkningar som en elev utsatts för.
I ett fall av trakasserier mot en elev på en annan Malmöskola har en annan myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, DO, den 21/2 beslutat att inte driva fallet till domstol. Detta efter en utredning som konstaterar att skolan inte har tagit sitt ansvar enligt diskrimineringslagen.
En skillnad mellan de två fallen är att trakasserierna i det senare fallet hade samband med en av diskrimineringsgrunderna som finns stadgade i lagen. Därför anmäldes ärendet, helt korrekt, till DO som ansvarar för tillsynen över diskrimineringslagen.
Fallen belyser något mycket problematiskt. I fall där trakasserier mellan elever inte har koppling till någon diskrimineringsgrund kan BEO besluta att driva ärendet till domstol. Men när trakasserierna har koppling till en eller flera diskrimineringsgrunder, och därmed är att betrakta som diskriminering, väcker DO av princip inte talan i domstol. I tillsynsbeslutet från DO förklaras detta med att myndigheten inte anser det ”förenligt med barnets bästa att väcka talan i domstol i fall rörande trakasserier mellan elever”.
Redan 2015 ställde sig DO Agneta Broberg frågande till om det är i barnets intresse att överhuvudtaget tillämpa diskrimineringslagen eller för den delen driva domstolsprocesser kring ärenden som rör trakasserier mellan elever. En av DO:s farhågor var att barn skulle utsättas för den förövare-offer-dualism som DO menar råder i lagen, då detta skulle kunna bli ytterligare ett trauma för de inblandade barnen.
Att ta hänsyn till barnets bästa är något vi i Malmö mot diskriminering, MMD alltid prioriterar. Vi skulle till exempel aldrig driva ett ärende till domstol om inte barnet eller ungdomen som upplevt trakasserierna (samt barnets föräldrar) – själv önskade det.
Det är viktigt att lyssna på det enskilda barnet och det behövs särskilda insatser för att vakta barnperspektivet i dessa fall. I barnrättsprojektet Dibu, Diskriminering mot barn och unga, som MMD nu driver har vi en särskild jurist vars huvuduppgift är att agera stöd för barnet och se till att barnets intresse är i fokus under de diskrimineringsärenden vi driver till domstol.
DO vill undvika att som myndighet peka ut barn som utfört trakasserier mot andra barn. Men det är inte heller vad en diskrimineringsprocess i domstol handlar om. En diskrimineringsprocess handlar om att ställa skolan till svars för att den inte har utrett det som skett på skolan på ett tillräckligt bra sätt, eller för att den inte har satt in de åtgärder mot trakasserierna som krävs enligt lag. Lika lite som BEO:s rättsprocess handlar om att peka ut några barn som förövare skulle en process som DO driver göra det.
Konsekvenserna av DO:s principbeslut blir mycket olyckliga. För det enskilda barnet som är utsatt upplevs DO:s beslut många gånger som ytterligare en kränkning. För skolor innebär beslutet en signal från DO att de kan missköta sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen utan att riskera sanktion. Detta samtidigt som BEO markerar att skolor som inte tar sitt ansvar i samband med andra kränkningar som inte faller under diskrimineringslagen, kan komma att ställas till svars. Den lag som är satt att vara ett extra skydd för diskriminerade barn och unga blir i praktiken ett svagare skydd och får inte den avskräckande effekt som var avsedd.
DO:s principbeslut står dessutom i vägen för att Sveriges skolor ska kunna få tydligare riktlinjer för hur deras utrednings- och åtgärdsarbete ska gå till.
Att prioritera skapandet av mer praxis kring en i så stora delar oprövad lag som diskrimineringslagen är att se till barnets bästa. Självklart alltid med de berörda barnens behov och åsikter i fokus.

Disa Nordling

Sara Duarte

Disa Nordling är projektjurist vid MMD:s projekt Diskriminering mot Barn och Unga
Sara Duarte är projektledare vid MMD:s projekt Diskriminering mot Barn och Unga
Gå till toppen