Kultur

Privat och publikt på Malmö central

Bild: Melissa Kron

Det offentliga rummet

KONST. Verk från Nationalmuseum på Malmö Centralstation, t o m ca 31/5.
I ett hörn av Malmö C lutar sig Danaë vällustigt bakåt medan guldet faller över hennes nakna kropp. Det är guden Zeus som i form av ett gyllene regn förför prinsessan i den grekiska mytologin. Målad av Adolf Ulrik Wertmüller ingår bilden i Nationalmuseums gästspel på Malmö centralstation.
Det är nu inte originalen som visas utan reproduktioner, ofta i utsnitt och ibland i collage, främst samlade i "Gröna hallen" under Malmökonstnären Melissa Hendersons praktfulla ljuskrona. Utifrån rubriken "Det offentliga rummet" blir de utgångspunkt för en diskussion om det privata och publika. Ett aktuellt ämne också under det sena 1800-tal, då många av verken är gjorda. Medan urbanisering och industrialisering banade väg för en ökad rörlighet, hänvisades kvinnorna i hög grad ännu till hemmets sfär. Det blir tydligt i motivvalet hos det fåtal kvinnliga konstnärer som inkluderats, däribland Fanny Brates och Eva Bonniers mästerliga interiörer.
Medan åtskilliga barriärer mellan det privata och offentliga rivits, kvarstår somliga - och andra återuppstår. Knappast skulle Facebook godkänt Wertmüllers blottade kvinnohull. Samtidigt påminner Hildegard Thorells innerliga "Modersglädje" från 1894 om kvinnors ännu ofta ifrågasatta rätt att amma offentligt.
Har dessa målningar alltså fortfarande något angeläget att säga? En blick på det eleganta sällskap som skänker en slant till kvinnan med sina barn vid vägkanten är nog för att svara ja. Visserligen skulle numera sällan de sociala klyftorna skildras så idylliskt, som hos 1700-talskonstnären Mathys Ignatius van Bree. Fast medan inte bara fattigdomen utan även givandet under senare tid problematiserats, lever tiggaren utanför stationen i samma utsatta misär.
Det är Jernhusen som tagit initiativ till satsningen, som inleddes år 2015 vid Stockholm C. Ett lyckat samarbete där konsten kliver in i nya sammanhang och Nationalmuseum når en bred publik medan det är stängt för renovering.
Lite synd då, att det omsorgsfulla urvalet inte får ta en mer framträdande plats på Malmö C. För att vara en utställning som vill sätta det offentliga rummet i blickfånget, är den märkligt svår att få syn på.
Gå till toppen