Kultur

Simon Stjernholm: Rapporten misstänkliggör muslimer

När Muhammad Mursi tvingades bort från den egyptiska presidentposten protesterade medlemmar ur Muslimska brödraskapet på Kairos gator.Bild: Belal Darder
Den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet har uppmärksammats på sistone. Trump-administrationen önskar terrorstämpla brödraskapet – vilket kritiserats av amerikanska forskare, bland annat då gränsdragningen är knivig och USA har samarbetat med MB-relaterade aktörer. Terrorstämpling för tankarna till Egyptens repressiva politiska klimat efter militärkuppen 2013 – något som borde avskräcka snarare än inspirera. Vidare släpptes nyligen en rapport av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som behandlar frågor kring Muslimska brödraskapet i Sverige. Även denna har kritiserats av forskare, muslimska föreningar och samhällsdebattörer.
Viktigare än frågan om det finns sympatisörer, förgreningar och aktiviteter i Sverige som relaterar till Muslimska brödraskapet – vilket framstår som självklart – är följande frågeställningar: Hur och varför påverkas och förändras muslimska rörelser av att vara aktiva i Sverige? Hur bör gränsen dras – och varför – mellan muslimsk aktivism som kan bidra till ett demokratiskt samhälle och typer av aktivism som hotar samhället och dess individer? Med andra ord: Vilka slags möjligheter och problem innebär svenska muslimska aktivisters ord och handlingar, och varför?
För att besvara dessa frågor krävs noggranna studier av vad olika muslimska aktivister gör och säger, snarare än reproduktion av påståenden som genom att repeteras ihärdigt kan uppfattas som sanningar. I en av de böcker som MSB-rapporten refererar till, antologin "The Muslim Brotherhood in Europe" (Oxford University press), behandlas relationen mellan ofta upprepade anklagelser mot brödraskapet – vilka enligt redaktörerna ofta är uttryck för fördomar – och verkliga förhållanden i flera länder. MSB-rapporten återger anklagelserna, men inte den kritik som forskningsantologin riktar mot dem. Även antologin kritiserar Muslimska brödraskapet i Europa bland annat för hemlighetsfullhet, men betonar förändring och mångfald bland europeiska MB-relaterade aktörer.
I den nyutkomna boken "Sufis, Salafis and Islamists: The Contested Ground of British Islamic Activism" (I.B. Tauris) visar forskaren Sadek Hamid att muslimska aktivister i Storbritannien i hög grad förändrats sedan 1980-talet. En viktig ”intern” anledning är att de måste utvecklas för att framstå som relevanta för unga muslimer, vars värderingar och erfarenheter skiljer sig från äldre generationers. Dessutom medför ”externa” politiska händelser, exempelvis terrorattacker och valresultat, förändrade ställningstaganden. Liksom svenska politiska partier gradvis kan ändra ståndpunkt utan att för den skull ändra namn, förändras muslimsk aktivism i relation till det omgivande samhället.
Vi kan inte intuitivt veta vad influenser från eller relationer till brödraskapet konkret betyder: det måste undersökas från fall till fall. Om begreppet Muslimska brödraskapet per definition knyts till hot mot samhället, och muslimskt civilsamhälle i sin tur knyts till begreppet Muslimska brödraskapet, misstänkliggörs många svenska muslimer. Är det önskvärt från det offentliga Sveriges sida? Arbete med dessa frågor behöver rymma fler dimensioner än en.
Gå till toppen