Huvudledare

Ledare: En svår skilsmässa. Men EU går vidare.

Theresa May.Bild: Jane Barlow
På onsdagen kommer det. Premiärminister Theresa May lämnar in brevet där Storbritannien officiellt begär utträde ur EU. Det är åtta sidor långt, men berör bara en bråkdel av de punkter där parterna nu måste komma överens.
Som vid alla skilsmässor krävs uppgörelser om stort och smått. Det handlar om alltifrån handelsavtal till britternas rättmätiga del av flaskorna i EU-kommissionens vinkällare.
Till råga på allt går förhandlingsvägen över otrampad mark. Inget land har tidigare åberopat Lissabonfördragets artikel 50 om EU-utträde. Således finns inga garantier för att processen kommer att klaras av inom de avsatta två åren. Det kan tänkas att EU-länderna måste enas om att förlänga förhandlingarna.
Men utgångspunkten lär vara att inte dra ut på plågan längre än nödvändigt. Redan på fredag ger unionen ett första svar på britternas brev och om en månad hålls ett extra toppmöte där EU-ledarna ska ta fram en förhandlingsstrategi. De formella samtalen om förhållandet mellan unionen och britterna väntas sedan börja i maj.
Det är väsentligt mer än två viljor som måste jämkas samman. Förhandlingarna med britterna berör oundvikligen också frågan om hur framtidens EU ska se ut. Redan nu förs till exempel diskussioner om hanteringen av hålet som britterna lämnar efter sig i unionens budget. Det handlar om cirka 15 procent av inbetalningarna.
"EU behöver rätta mun efter matsäck", sade statsminister Stefan Löfven (S) vid en presskonferens på måndagen.
Han förklarade att Sverige vill att EU skär ned sina utgifter lika mycket som inkomsterna minskar. Det är en högst befogad linje, i synnerhet med tanke på vilka kostnader som annars kan vänta för svensk del. Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) handlar det "i allra värsta fall" om höjd EU-avgift med 10 miljarder kronor om året.
Regeringen anser – på goda grunder – att unionen bör lägga mindre pengar på jordbruks-, regional- och strukturstöd. Samtidigt bör mer satsas på säkerhet, migration och klimatomställning, men på det hela taget måste utgifterna kontrolleras bättre, påpekar Löfven och Andersson.
Det är en given utgångspunkt för Sverige som nettobetalare inom EU, men motståndet kan bli stort från länder som är beroende av olika former av stöd.
Kampen för den svenska linjen blir inte lättare av att en trogen bundsförvant försvinner. Sverige har ofta fått hjälp av Storbritannien att streta emot när kostnaderna varit på väg att skena. Nu gäller det att söka nya partner för att värna landets intressen. Andra nettobetalare som Tyskland, Nederländerna och Österrike borde ligga närmast till hands.
En skilsmässa är aldrig enkel och ett EU utan Storbritannien blir givetvis annorlunda. Nu gäller det att se till att unionen förändras på bästa möjliga sätt. Sverige måste stå fast vid förslagen om kostnadskontroll i de kommande förhandlingarna.
Gå till toppen