Nord & Francke

Liv i luckan i "Skam"

Isaks brottningsmatch med skåpet bär tittaren genom hela säsong tre.

Isak får ögonkontakt med Even i skolkafeterian och efter det träffas de på Kosegruppamötet. Något uppstår. Efter lite skolgårdsspan hamnar de av en slump på samma spårvagn och tillbringar en fredagseftermiddag hemma hos Even där de hänger och äter varma mackor.
Isak börjar få kval för han har så svårt att acceptera att han håller på att falla för en kille. Men det finns heller ingenting som han längtar efter mer.
På måndagen får vi se honom knöla in block och böcker i sitt skåp i skolan. Han pressar på den gröna luckan som bara fjädrar ut, om och om igen, och till slut lyckas han pressa igen den och man fattar att böckerna och blocken därinne mosas rejält. Och det kostar mycket svett.
Sen kommer neonfesten i kollektivet. Alltså wow, den här scenen:
Och nu går det absolut inte att öppna skåpet. Efter helgen står Isak och kämpar med kombinationslåset, suckar, åkallar högre makter och försöker fiffla sig in med kreditkortet. Ingenting funkar. Utom... Ja, kolla denna trippel:
Even kommer förbi och krokar upp Isak så att de kan förfesta på halloween och med en resolut smäll med armbågen, mitt i steget därifrån, får han skåpluckan att fjädra upp. Bara sådär.
Första gången jag såg detta tänkte jag ärligt talat inte alls på det där skåpet. Det var bara ett ställe där folk stötte ihop och pratade med varandra. Men herregud, när polletten trillade ner – så enormt snyggt gjort, hur skåpet genom hela säsongen illustrerar Isaks komma ut-process.
Senare, när deras kärlekshistoria har inletts, om än trevande, får Isak ganska lätt upp skåpet med en nätt knytnäve. Och när Isak berättat för guttegänget att han har haft en flirt med Even – då glider skåpet upp så lätt, så lätt.
Slutligen: Isak presenterar Even för sina kompisar och dramatiken kring den där skåpluckan är som helt bortblåst.
Hela hanteringen av skolskåpet kan tyckas vara ett övertydligt grepp av regissören Julie Andem, men ingen gång känns det påklistrat eller störande. Skåpluckan får visserligen ett eget liv men det är helt integrerat med handlingen.
Skam, och särskilt den tredje säsongen, vimlar av referenser och scener talar både med varandra och med andra verk. Repliker går igen, vandrar från mun till mun. Plötsligt förs händelseförloppet framåt av en låttext på soundtracket. Det är intrikat och smart. Och likt tecknade filmer som Toy Story och Shrek finns det nivåer både för de unga och lite äldre tittarna.
Ingenting sker av en slump, förstår man efter ett tag.
Skam är ingen serie som bjuder på endimensionella, lyckliga slut. Inte heller Isaks och Evens historia slutar i total harmoni, mer i ett slags lugn efter ett stort kaos. Det visade sig att komma ut-grejen inte var den enda poängen och det gör tredje säsongen ännu mer värd all kärlek.
*
Bonus: Steven Perkins analyserar i ett riktigt långt inlägg på sin blogg säsong 3 av Skam. Han nämner inte Isaks skåp med ett ord, men det är likafullt en av de bästa texter jag läst om serien.
Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!
Mejla oss!
Gå till toppen