Aktuella frågor

Debattinlägg: "Misslyckandet i Ryssland bör inte hindra dagens arbete."

Vad var det som slog fel? Finns det någon att lägga skulden på? Kunde Rysslands omvandling efter kommunismen ha skötts bättre? Det skriver nationalekonomen Joseph E Stiglitz, professor vid Columbia University.

En regnig dag i Moskva med Rysslands maktcentrum Kreml i bakgrunden.Bild: Pavel Golovkin
Ett kvarts sekel efter det kalla krigets slut är relationen åter frostig mellan Ryssland och västvärlden. Den här gången är anledningen inte så mycket ideologi som geopolitiskt inflytande, åtminstone för ena parten.
Väst har på många olika sätt stöttat demokratirörelser i områden som en gång låg inom Sovjetunionens intressesfär och bara nödtorftigt lyckats dölja sin förtjusning över revolter som bytt ut gamla diktatorer mot mer lyhörda ledare – trots att en del som nått makten inte visat sig vara de demokratianhängare de utgett sig för.
Alltför många länder i det forna sovjetblocket kontrolleras fortfarande av auktoritära ledare även om en del i likhet med Vladimir Putin har lärt sig upprätthålla en mer övertygande fasad när det gäller politiska val, än sina kommunistiska föregångare. De marknadsför sig och sina ofria demokratimodeller som praktiskt nödvändiga och påstår att de själva helt enkelt är bättre än alla andra på att få saker gjorda. Det är sant när det handlar om att elda under nationalistiska känslor och kväsa opposition. De har däremot varit mindre framgångsrika i att skapa långsiktig ekonomisk tillväxt.
Ryssland, som var en av världens två supermakter, har idag en BNP som motsvarar cirka 40 procent av Tysklands och strax över hälften av Frankrikes. På världsrankingen över förväntad livslängd ligger Ryssland på 153 plats, efter Honduras och Kazakstan.
När det gäller inkomst per capita och motsvarande köpkraft intar Ryssland plats 73, klart under Sovjetunionens forna satellitstater i centrala och östra Europa. Merparten av exporten från Ryssland är idag råvaror, industrin har rustats ner och landet har inte utvecklat en "vanlig" marknadsekonomi, utan en egenartad form av korrupt kapitalism.
På en del områden spelar kärnvapenmakten Ryssland i en högre division än den borde, och har kvar sitt veto i FN:s säkerhetsråd. Hackandet riktat mot Demokraterna i USA har visat att det finns en cyberförmåga i landet som gör det möjligt för Ryssland att blanda sig djupt in i västvärldens valrörelser. Det finns all anledning att tro att den sortens inkräktande fortsätter.
Eftersom president Donald Trump har djupa band till moraliskt tvivelaktiga typer som i sin tur står nära Vladimir Putin, vill många amerikaner få klarhet i hur stort det ryska inflytandet i USA är. Klargöranden kan komma i de utredningar som nu görs.
Många hade betydligt högre förhoppningar för Ryssland och hela det gamla Sovjetunionen när järnridån försvann. Efter sju årtionden med kommunism skulle övergången till demokratisk marknadsekonomi inte bli lätt. Men med tanke på de uppenbara fördelar en demokratisk marknadskapitalism skulle innebära i jämförelse med det system som just brakat samman, trodde man att ekonomin skulle blomstra och medborgarna kräva större inflytande.
Så vad var det som slog fel? Finns det någon att lägga skulden på? Kunde Rysslands omvandling efter kommunismen ha skötts bättre?
Säkra svar får vi aldrig för historien går inte i repris. Men jag tror att det vi nu ser delvis är följder av de tvivelaktiga reformer IMF, Världsbanken och USA:s finansdepartement ordinerade länder i svårigheter, the "Washington Consensus". Det påverkade också Rysslands omvandling och märktes i den blinda tron på privatisering – oavsett hur den genomfördes – och där snabbhet i förändringen var viktigare än allt annat, inklusive upprättandet av den infrastruktur av myndigheter och institutioner som behövs för att en marknadsekonomi ska fungera.
När jag för femton år sedan skrev min bok Globalization and its Discontents hävdade jag att chockterapi är dömd att misslyckas om målet är ekonomisk förändring. Metodens försvarare manade till tålamod; först i det långa perspektivet skulle den domen kunna fällas.
Idag, mer än ett kvarts sekel efter att omvälvningen av forna Sovjet inleddes, vet vi hur det gick. De, som hävdade att där privat äganderätt införs följer krav på rättsstatlig lagstiftning, hade fel. Ryssland och många av de andra omvandlingsländerna ligger längre efter de utvecklade ekonomierna än någonsin. BNP i några av dem ligger till och med under den nivå omvandlingen startade på.
Många i Ryssland tror att det amerikanska finansdepartementet medvetet utnyttjade "Washington Consensus"-strategierna för att försvaga Ryssland. Den omfattande korruptionen i gruppen från Harvarduniversitetet, som på 1990-talet sändes till Moskva för att "hjälpa till" med övergången, finns dokumenterad i Institutional Investor (27 februari 2006) och stärkte de ryska misstankarna.
Jag tror att förklaringen var mindre illasinnad. Dåliga idéer kan, även med de bästa avsikter, få svårartade följder. Möjligheterna att tillfredsställa girigt egenintresse som erbjöds i Ryssland, blev helt enkelt så stora att en del inte kunde motstå dem.
Det är självklart att demokratiseringen i Ryssland hade krävt åtgärder som gav befolkningen del i välståndet. Istället skapade de en oligarki, ett rikemansvälde.
Misslyckandet den gången bör inte hindra västvärlden i dagens arbete med att upprätta demokratiska stater som respekterar mänskliga rättigheter och internationell rätt. USA kämpar på för att förhindra att Trump-administrationens extremism ska bli det nya normala, oavsett om det gäller inreseförbud för muslimer, vetenskapsförnekande klimatpolitik eller hoten om att strunta i internationella handelsöverenskommelser. Men inte heller andra länders brott mot internationell rätt, som Rysslands agerande i Ukraina får normaliseras.

Joseph E Stiglitz

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Joseph E Stiglitz är professor vid Columbia University, chefsekonom vid Roosevelt Institute och har mottagit Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen