Huvudledare

Ledare: Heja Stockholm, stolta stad.

När morgonen grydde började handlarna på Hötorget sätta upp sina stånd, som varje tidig lördagsmorgon. Sakta återvände vardagen till Stockholms cen­trum. Bland uniformerad polis, avspärrningar, nyfikna och mängder av utländska journalister. Och alla dem som ville visa offren för fredagens lastbilsattentat sitt deltagande – och visa att staden inte viker ner sig.
Alla som vågade vägra vara rädda.
Deras rosor, narcisser och tulpaner i stängslen kring attentatsplatsen blev mycket snabbt blomsterväggar som lyste upp den dämpade grå aprildagen.
Blomsterväggar som blev handfasta uttryck för den stora empatin i staden.
Terrorister vill skapa kaos och sprida skräck. Därför måste attacken i Sveriges huvudstad den 7 april ses som i någon mening misslyckad:
Polisen agerade korrekt – och grep under natten den misstänkte.
Räddningspersonal fanns på plats snabbt och tog hand om de drabbade. Men fyra människor dog och fyra är mycket allvarligt skadade.
Människorna i området följde polisens direktiv, lämnade gatorna fria för dem som hade ett jobb att göra. Eftersom kollektivtrafiken stod stilla till sent på kvällen började de gå från centrum. Och statsminister Stefan Löfven (S) steg fram som den ledare han så sällan varit innan. En statsman.
Men mer ändå:
De som inte kunde ta sig hem möttes av öppna hem och kontor, med bullar och pizza, empati och kärlek.
Staden svarade på dådet med både hjärta och hjärna.
Stockholm stod stolt. Värdigt. Och solidariskt.
Sverige lät sig inte kuvas av dem som Stefan Löfven sent på fredagskvällen kallade ”de där avskyvärda mördarna”.
Det viktigaste är trots allt att reaktionen på det som skedde blev så resolut. Rädda liv, lugna folk och säkra bevis – så att dådet kan utredas – och samtidigt vara beredd på mer våld.
Polisinsatsen fokuserades på att jaga och gripa gärningsmän, förebygga nya brott och skapa trygghet med stor polisiär­ synlighet och säkra förundersökningen, bekräftade Jan Evensson, insatsledare vid Stockholmspolisen. Också på andra håll i landet tog polisen plats i gatubilden.
Så ska det se ut. Välplanerat och kontrollerat.
”Terrorismens mål är att undergräva demokratin. Men ett sådant mål kommer aldrig att uppnås i Sverige”, sade stats­ministern:
”Vårt budskap kommer alltid att vara klart: ni kommer aldrig någonsin att vinna.”
Detta är viktigt att säga högt. Upprepa om och om igen. Och hålla fast vid.
Nu gäller det att också fortsätta på den linjen, att återuppta vardagen och fortsätta leva precis som innan.
Inte låta sig förskräckas. Keep calm and carry on.
Som Londonborna som fortsatte åka tunnelbana efter dådet 2005 eller folk
i Paris som fortsätter njuta av musik och fotboll trots attentaten i november 2015.
Det är sin sak att vara på sin vakt, en helt annan att låta rädslan kringskära tillvaron. Att vända sig inåt.
Sverige ska fortsätta att stå öppet mot världen. Stockholm ska fortsätta att vara Carl Michael Bellmans stolta stad och den ”stad i världen” som Pugh Rogefeldt besjunger.
Den man som greps på fredagskvällen anhölls senare för gärningsmannaskapet, alltså för att vara den som körde in lastbilen i människohopen. Misstanken är av den högre graden och gäller terroristbrott genom mord.
Strikt tolkat spelar motivet in för om dådet ska betraktas som terrorism.
Under lördagen var det inte känt varför den misstänkte, som kommer från Uzbekistan, stal en lastbil och mejade ner människor med den. Eller om han planerade ytterligare dåd. Men han finns alltså hos polisen och utredningen pågår – också i samarbete med andra länders säkerhetstjänster.
Mannen har förekommit i säkerhetspolisens underrättelseflöde tidigare, men sägs inte ha kopplingar till kända extremist­miljöer.
Det här är en av svårigheterna i arbetet för att skydda vårt öppna samhälle och demokratin mot dess fiender.
Som det visade sig till exempel i samband med attacken mot julmarknaden i Berlin i fjol så går det inte alltid att förhindra terrorbrott ens när säkerhetspolisen har ögonen på någon. Ensamma gärningsmän är svåra att stoppa.
Med det sagt finns det tunga skäl att fortsätta arbetet mot terrorism, på bred front. Se över om lagen behöver justeras, om signalspaningen borde vara mer omfattande eller om deltagande i vissa grupper kunde kriminaliseras.
Att förhindra attentat måste vara målet, även om det är så svårt.
Som inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterade i Ekots lördagsintervju (8/4) så utvecklar terroristerna hela tiden sina metoder. Då måste också samhällets förmåga att motstå attentaten bli bättre i minst samma takt.
Men det är svårt att skydda sig mot en gärningsman som är beredd att offra sitt liv för att skada och döda andra. Ett hårt kontrollsamhälle är bara en seger för dem som vill förgöra vårt sätt att leva.
Det finns också skäl att diskutera andra förebyggande åtgärder – som varför det går att köra en bil på en gågata mitt på blanka eftermiddagen. Varför var inte Drottninggatan stängd för trafik med rejäla hinder?
Tekniskt kan det inte vara något problem att spärra av trafiken under alla andra timmar av dygnet än då varutransporter måste nå affärerna längs shoppingstråken. I Stockholm – och alla andra städer.
Fredagens attentat har fått stor uppmärksamhet. Det var inte helt oväntat, men likafullt skrämmande.
Ändå finns det en smal silverkant också på detta moln:
Myndigheterna var förberedda. De har tränat på detta och agerade korrekt i skarpt läge. Sveriges beredskap visade sig – faktiskt – vara god
SYDSVENSKAN 8/4 2017
Det här en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen