Wimans blogg

Max Wiman: ”Att peta Eikrem är ett smått obegripligt och högt spel av Pehrsson”

Är presspel till varje pris viktigare än allsvenskans känsligaste passningsfot?

Hajade till när kollegan Janne Jönsson ringde och rapporterade från söndagens MFF-träning och berättade att tränaren Magnus Pehrsson kört två yttermittfältspar under spelet.
Först Yoshimar Yotun och Erdal Rakip och sedan Magnus Wolff Eikrem och Mattias Svanberg.
Efter premiären mot Göteborg konstaterade Magnus Pehrsson att han bytt ut Eikrem i pausen för att han var "för långsam i presspelet".
Efter dagens träning ville Sydsvenskan prata med Eikrem, men till slut kom beskedet att han inte hade tid. Det var inte svårt att dra slutsatser av det, den vänlige norrmannen avviker knappast från ett par minuters samtal med den anledningen som hela sanningen.
Varningsklockorna ringde så det dånade, pusselbitarna föll på plats och jag tror inte det är fel.
Magnus Pehrsson väljer högst förmodligen mittfältet Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen och Yoshimar Yotun mot Sundsvall och jag kan väl säga att jag är lätt förundrad och tror inte jag är ensam.
Mot Göteborg for Tobias Sana in i startelvan, vilket många förvånades över, för att i nästa match alltså i princip vara femteval.
2015 gjorde Magnus Wolff Eikrem allsvensk debut för Malmö FF med att göra tre assist - på Sundsvall. Våren blev succé, hösten blev tyngre.
2016 kan ni historien - han vann assistligan, öste in målgivande passningar under våren, var skadad en längre period under hösten, men blev utsedd till allsvenskans bäste mittfältare.
Magnus Wolff Eikrem har en unik passningsfot, kan trä in bollar på små ytor, slå långa öppnande pass och är en prickskytt på mål - både det riktiga och medspelare - vid fasta situationer.
Men ja, det är helt korrekt att han inte är stöpt som en blixtrande presspelare.
Men vad är det MFF försöker vara? Är idén överordnad de individuella prestationerna? Kan någon påstå att Tobias Sana var en bra spelare i press?
Magnus Pehrsson är som jag skrivit flera gånger väldigt strukturerad och tydlig, laguttagningarna börjar redan minst sagt bli otydliga.
Yoshimar Yotun spelar defensiv innermittfältare i Peru, har provats både där och på kant i vår i MFF, men utan stor succé. Nu tycks han alltså starta. Erdal Rakip har tagit ett kliv som innermittfältare och har själv känt att kantinhoppen är historia. Ska han vara ordinarie där nu?
Mattias Svanberg - ja, formen har inte varit lysande, men det var i vår han skulle matchas in, ser ut att frysa fast på bänken och får nu sällskap av Magnus Wolff Eikrem där.
Att peta Eikrem är ett smått obegripligt och högt spel av Pehrsson.
Läs alla artiklar om: MFF 10 april
Gå till toppen