Kultur

Elisabeth Hjort har skrivit gestaltning av en tid som återspeglar vår

Författaren Elisabeth Hjorth debuterade 2008 och är bosatt i Lund.Bild: Magnus Liam Karlsson

Elisabeth Hjorth

BOKEN. Nattens regn och dagens möda. Norstedts.

Medan jag läser "Nattens regn och dagens möda" kretsar helikoptrarna i skyn ovanför min lägenhet i Stockholms innerstad. Tjutande sirener hörs från några kvarter bort och i mobiltelefonen på skrivbordet kommer nyhetsflash efter nyhetsflash. Vänner och bekanta som inte tar sig hem efter dådet på Drottninggatan är på väg till mig via omvägar på de gator som känns säkra nog. Jag fortsätter att läsa, stryker under: ”Det händer att världen kommer vältrande med hela sin tyngd, då finns ingenting att sätta emot. Inte orden, inte kärleken, vad den nu är, inte någonting.”
Det är en märklig dag att läsa Elisabeth Hjorths nya roman, en fiktion med biografiska rötter i Stockholm och Sigtuna på 1930-talet och huvudpersonerna Karin Boye och Ruth Kjellén-Björkquist.
Det är lätt att se släktskapet mellan Hjorth och Boye, två uppfordrande, moraliska röster i varsin tid då anständigheten gick förlorad och verkar vara på väg att göra det igen. Också språkligt ekar Boyes röst hos Hjorth, mer än någonsin i denna roman. Det är en av de stora förtjänsterna. Inte minst i den svåra etiska balansgång som det innebär att skriva en fiktiv roman baserad på människor som levt och verkat betyder det mycket för tyngden och trovärdigheten att Hjorth lägger sig nära den Boye som går att lära känna via såväl Boyes roman- och diktkonst som efterlämnade brev.
Svårare är det naturligtvis med Ruth Kjellén-Björkquist, som levde i skuggan av två så omtalade och betydande män. Hennes pappa var statsvetaren och politikern Rudolf Kjellén och maken Manfred Björkquist, teologen som grundade Sigtunastiftelsen. Hennes eget eftermäle består främst i den biografi hon sedermera skrev över sin far. Om Ruth Kjellén-Björkquist själv finns väldigt lite att läsa. I romanen blir hon en strävsam husmor, hustru och mor som drömmer om att skriva men samtidigt ständigt tar ner sig själv på jorden. I den vänskap och brevväxling med Karin Boye, som tillhör en av de mer fiktiva delarna av boken, får hon en egen röst och vilja.
Men mer än en roman om en udda vänskapsrelation är "Nattens regn och dagens möda" en gestaltning av en tid som återspeglar vår. Krigshotet och utbrottet ligger som en skugga över tillvaron och den framväxande nationalsocialismen och judehatet sipprar in i samhällets alla delar. Det är snillrikt hur det gestaltas på flera nivåer, genom Boyes och Kjellén-Björkquists skilda världar. På författarsymposierna diskuteras hur konsten och politiken måste skiljas åt men också vilket ansvar en konstnärlig röst har i en sådan tid. Somliga offentliga röster, människor i framträdande positioner och intellektuella hänfaller åt judehatet och misstänkliggörandet av flyktingar. I badhuset där Ruth Kjellén-Björkquist möter de andra hemmafruarna pyr det av fördomar och fria fantasier om judekvinnor, samtidigt som Ruth Kjellén-Björkquist är en av dem som öppnar hemmet för ensamkommande flyktingbarn från Finland.
Både Boye och Kjellén-Björkquist går långsamt sönder, medan Europa trasas itu av nationalsocialismen och kriget. Men deras förtvivlade försök att fortsätta vara anständiga människor i en tid som förlorat sin anständighet är väl åtminstone värt något? När jag börjar skriva den här texten har det hunnit bli söndag och på Sergels torg samlas tiotusentals människor i gemenskap. Världen vältrar sig emot oss. Vad annat än ord och kärlek kan vi svara med?
Gå till toppen