Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Säkert behöver lagar skärpas och och praxis ändras. Allt som är möjligt måste göras.”

Självfallet råder det ingen motsättning mellan skärpt lagstiftning och att kommuner gör allt som går för att förhindra att ungdomar ansluter sig till våldsbejakande grupper. Det skriver Anders Ackfeldt och Dan-Erik Andersson vid Centrum för Mellanösternstudier, som i år anordnar en utbildning för kommunala samordnare mot våldsbejakande extremism.

Nu är nog alla överens om att polis, säkerhetspolis och underrättelsetjänst måste få de befogenheter som de ser som nödvändiga och ett demokratiskt samhälle kan acceptera, skriver artikelförfattarna.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Stockholm är en djupt ärrad stad. Även om fredagens attentat på Drottninggatan kom som en chock för många är varken vänster-, höger- eller jihadistisk terrorism främmande för stadens invånare.
Redan under 1970-talet var Stockholm i centrum för en rad internationellt uppmärksammade våldsdåd, som med dagens språkbruk skulle falla in under beteckningen våldsbejakande extremism;
Sprängningen av Västtysklands ambassad 1975 och planerna på att kidnappa dåvarande justitieministern Anna-Greta Leijon (S), John Ausonius, Lasermannen, som under tidigt 1990-tal spred skräck genom att skjuta människor med mörkt hår eller mörk hudfärg och 2010 Taimour Abdulwahabs misslyckade självmordsattentat där konsekvenserna hade kunnat bli förödande. Lägg till detta morden på statsminister Olof Palme (S) 1986 och utrikesminister Anna Lindh (S) 2003.
Som ett led i den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremisms arbete med att värna demokratin har Lunds universitet fått uppdraget att under 2017 ge en utbildning för dem som verkar som kommunala samordnare runt om i landet. Kursen ”Våldsbejakande extremism i Sverige – individ, samhälle, ideologi och praktik”, har som ambition att diskutera och analysera det som är känt om arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism i Sverige och internationellt. Huvudfrågan är vad kommuner kan göra för att motverka våldsbejakande extremism och hur de kan samverka med andra aktörer.
Efter fredagens attentat i Stockholm är nog alla överens om att polis, säkerhetspolis och underrättelsetjänst måste få de befogenheter som de ser som nödvändiga och ett demokratiskt samhälle kan acceptera. Säkert behöver lagar skärpas och praxis ändras. Allt som kan göras måste göras.
Forskningen ger inga entydiga svar på hur terrorhandlingar kan förhindras. Efter attackerna i Nice, Berlin och nu Stockholm har ensamagerande gärningsmän hamnat i fokus. En holländsk studie av 120 fall av ensamagerande i Europa 2000–2014 visar på stora svårigheter med att göra gärningsmannaprofiler. De så kallade ensamvargarna har för få gemensamma drag förutom att en förkrossande majoritet är män.
Islamiska staten (IS) har lyckats locka mellan 5 000 och 6 000 personer från Europa till den väpnade kampen i Syrien och Irak. Forskningen om vilka som väljer att ansluta sig till IS och liknande våldsbejakande grupper ger inget entydigt svar på vilka som är i ”riskzonen” för att värvas. Studier har belyst kopplingar till organiserad brottslighet, utbildningsnivå och djup eller ytlig tro. Men det finns inga enkla och entydiga samband.
I Sverige alstrar tre olika ideologier och de miljöer där de frodas terrorhandlingar; högerextremism (vit makt), vänsterextremism (autonoma) och jihadistisk extremism. Men även i dessa fall har det visat sig svårt att ringa in de grupperingar som är beredda att gå från allmänt radikala uppfattningar, som inte är olagliga att ha, till att vara beredd att utöva våld mot det omgivande samhället.
Det hade varit bra om det gått att arbeta fram en manual för hur verkligt farliga personer kan ringas in, men att hitta dem innan de utför ett terrorattentat är mycket svårt.
Checklistor, modeller för hur människor radikaliseras och synliga tecken på radikalisering i all ära, men viktigt och fullt möjligt för att förhindra våldsbejakande extremism är ett långsiktigt och förtroendeskapande arbete. Anhöriga och andra närstående måste veta vart de ska vända sig och känna förtroende för skola, socialtjänst, vård, polis och domstolsväsende. Dessa måste också samverka och få förutsättningar så att de kan göra det.
Arbetet mot våldsbejakande extremism är igång i många av landets kommuner och engagerade ansvariga kommunala samordnare lägger stor kraft och möda på att fördjupa sin kunskap i ämnet. Det ser vi tydligt inte minst bland våra kursdeltagare. Om det kommunala arbetet i förlängningen innebär att terrorattacker kan förhindras är inget som vi kan säga. Men vad är alternativet till att försöka?
I den offentliga debatten framställs det ofta som att polis-, lagstiftnings- och underrättelsearbete står i motsats till förebyggande arbete på främst kommunal nivå. Men självfallet råder det ingen motsättning mellan skärpt lagstiftning för att göra det maximalt svårt och farligt för den som vill ansluta sig till en terrorgrupp och att kommuner gör allt som går för att förhindra att ungdomar ansluter sig till våldsbejakande grupper, eller hjälpa dem som vill lämna sådana grupper.
Visst går det att ha två tankar i huvudet samtidigt, handla på två sätt och vara beredd att göra det på samma gång.

Anders Ackfeldt

Dan-Erik Andersson

Anders Ackfeldt är universitetsadjunkt vid Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet.
Dan-Erik Andersson är universitetslektor vid Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet.
Läs mer:”Om Uzbekistan inte reformeras skapas än större förutsättningar för rekrytering till radikala islamistiska grupper.”
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen