Gästskribenten

Ingrid Runsten: Ingrid Runsten: ”Hav i fara kräver mer än prat."

Plast förorenar både hav och stränder.Bild: Braastad, Audun
Snorkfröken sitter ensam i en liten roddbåt och öser upp olja med spann och spade, medan fartyget som stått för oljeutsläppet syns i bakgrunden. Affischen från 1970 är en del av den pågående utställningen om Tove Janssons konstnärskap på Göteborgs konstmuseum.
Lite som Snorkfröken kan väl skräpsamlare känna sig på de skånska stränderna där plastpåsar fladdrar i vinden. Våren är tid för strandrensning och föreningar och skolklasser hjälper ofta till med att göra jobbet.
En fjärdeklass på Lerbergsskolan gick längre än så och drog igång en kampanj för färre plastpåsar och för att aldrig slänga dem i naturen. De får nu stöd av L-politiker i Höganäs som skrev ihop ett förslag om minskad användning av plast i kommunen.
Det mesta av förpackningsplasten används bara en gång och åtta miljoner ton plast beräknas hamna i haven varje år. Enligt en rapport förra året kan det år 2050 finnas mer plast än fisk i världshaven. Plast som bland annat hamnar i sälars och valars magar.
Förbud mot plastkassar finns i flera länder och Naturvårdsverket föreslog förra året att en plastbärkasse skulle kosta minst fem kronor. Men regeringen med miljöminister Karolina Skog (MP) stannade vid en alltför försiktig förordning om att plastkassar ska förses med miljöinformation. Kanske leder det till några färre bortslängda plastpåsar.
Stränderna längs den svenska Öresundskusten har fyllts på med sand efter vårvinterns nordvästliga blåsväder. Sand som samtidigt är en omtvistad resurs.
På den danska sidan fortsätter sandsugningen från bottnar som är barnkammare för många arter. Det är sand som används i betong för att bygga vägar och hus. För några år sedan deltog klimatminister Isabella Lövin (MP) i protester i Köpenhamn mot sandsugningen som leder till bottenöken. Hon var då fortfarande EU-parlamentariker. I regeringsställning har MP tyvärr glömt bort en hel rad miljökrav.
Att det finns så pass mycket liv i Sundet beror åtminstone delvis på opinioner mot miljöstörande verksamhet. Trålförbudet från 1932 har räddat kvar torsken, men har fått försvaras mot kortsiktiga ekonomiska intressen och tjuvfiske.
Öresund är en smal remsa vatten som påverkas av de globala hoten. Oljeutsläpp, utfiskning, skräp och dumpning och så de stigande temperaturerna som är ett resultat av klimatförändringarna.
Men stora och mäktiga stater betraktar fortfarande haven som en outsinlig källa till ekonomiska vinster, trots alla larmrapporter. Det är lättare att blunda för det som sker under ytan. Det går ganska länge, medan arter av fiskar och marina däggdjur i tysthet dör ut.
Mål 14 i FN:s Agenda 2030 handlar om ett hållbart nyttjande av havens resurser. Dit är det långt. FN:s havskonferens i New York i början av juni kan i bästa fall vara ett första steg. Om nu medlemsländerna förmår enas om ”ambitiösa frivilliga överenskommelser”, som är målet med konferensen.
Men hav i fara kräver mer än prat. Snorkfröken visar vägen. Och fjärdeklassarna i Höganäs.
Gå till toppen