Huvudledare

Ledare: Nordkorea provocerar. Trumps tålamod tryter.

Studenter marscherar fram med nordkoreanska flaggor framför statyer föreställande Nordkoreas tidigare härskare, Kim Il-Sung och Kim Jong-Il.Bild: Wong Maye-E
I förra veckan var en "armada, väldigt kraftfull" på väg mot Nordkorea, hävdade den amerikanske presidenten Donald Trump. Men som så ofta när Trump uttalar sig, var det hela inte med sanningen överensstämmande. Krigsskeppen, däribland hangarfartyget USS Carl Vinson, stävade i själva verket bort från Nordkorea för att delta i en flottövning med den australiensiska marinen i Stilla havet.
På onsdagen uppgavs dock att Carl Vinson och ytterligare örlogsfartyg efter avslutad övning faktiskt hade satt kurs på Koreahalvön.
Tanken bakom den aktuella amerikanska styrkeuppvisningen, om det finns någon, är oklar. Vilket är olyckligt eftersom det riskerar att sprida osäkerhet bland USA:s allierade i regionen.
"Nordkorea ber om trubbel. Om Kina bestämmer sig för att hjälpa till vore det jättebra. Om inte kommer vi att lösa problemet utan dem!", skrev Trump i ett inlägg på Twitter i tisdags, samma dag som hans uttalande i Fox News om "armadan".
Vicepresidenten Mike Pence backade upp med en försäkran om att inga handlingsalternativ är uteslutna när det gäller Nordkorea.
"Nordkorea är det största och mest akuta hotet mot fred och säkerhet i det asiatiska Stillahavsområdet", sade Pence under ett besök i Japan och varnade att "det strategiska tålamodets era är slut".
Mot Pences lägesbeskrivning finns inte mycket att invända. Inom de närmaste fyra åren väntas Nordkorea ha passerat ännu en kärnvapentröskel. Då kommer landet att ha utvecklat en robot som kan bära kärnvapen och har en tillräcklig räckvidd för att nå det amerikanska fastlandet.
Totalt genomförde Nordkorea två kärnvapen- och tjugofyra robottester under 2016. I februari i år testade regimen i Pyongyang fyra ballistiska robotar som skickades iväg i riktning mot Japan. Nordkorea ska därefter ha genomfört ytterligare ett par robottester som misslyckats, den senaste i söndags.
Regimmedia i Nordkorea har mött varningarna från USA med de sedvanliga bombastiska hoten:
"Vårt kärnvapensikte är inställt på de amerikanska invasionsbaserna, inte bara i Sydkorea och i Stilla havet, utan också på USA:s fastland", skrev den statliga tidningen Rodong Sinmun.
Nordkorea, en bisarr kommunistisk diktatur som låter folket svälta för att pengarna går till krigsmakten, utgör ett djävulskt dilemma.
Åsikterna om hur problemet ska bemötas går som alltid isär. Hot och hårda tag, vilket åtminstone ytligt sett verkar vara den nuvarande amerikanska administrationens linje, eller samtal och kompromisser – diplomati?
Den tuffa retoriken till trots talar det mesta för att Trump, en affärsman i själ och hjärta, snarare är ute efter en affärsuppgörelse, en "deal", än ett krig.
Donald Trump tycks å ena sidan besatt av att till varje pris bevara den fantasifulla bilden av sig själv som enastående framgångsrik i allt han företar sig. Å andra sidan är han inte främmande för att blankt förneka även uppenbara fakta när de inte stämmer med hans föreställningar om hur världen är beskaffad. Efter varje platt fall reser han sig upp, borstar av sig, och vandrar till synes obekymrad vidare. På sitt sätt en avundsvärd egenskap och kanske en fördel för den som ger sig in på det diplomatiska vågspel det onekligen innebär att sträcka ut en hand till Kim Jong-Un.
Nordkorea är ett land utan vänner i regionen. Också den mäktiga grannen Kina verkar ha tröttnat på Pyongyang. Och enligt Vita husets talesman Sean Spicer har Kina rört sig i "en mycket konstruktiv" riktning när det gäller att sätta press på Nordkorea politiskt och ekonomiskt.
Den egna överlevnaden och makten är vad Kim Jong-Un och regimen prioriterar över allt annat. Där spelar kärnvapenprogrammet en avgörande roll. Om den nordkoreanska ledningen själv tror på den paranoida världsbild som pumpas ut till landets medborgare lär det diplomatiska spåret bli både långt och mödosamt.
Men egentliga alternativ saknas.
Att det idag skulle finnas en militär lösning på dilemmat som slutar i något annat än en katastrof för hela regionen är svårt att se.
Gå till toppen