Kultur

Fantasier över en fika blir vetenskap

Kvantbiologi är ett spännande ämne som bör populariseras, men för en hel bok behövs mer än bara spekulationer vid kaffemaskinen, skriver Farshid Jalalvand.

Jim Al-Khalili och Johnjoe McFadden

BOKEN. Kvantbiologi – en expedition till vetenskapens frontlinjer. Övers Karin Andrae. Fri tanke förlag.

När man åker på vetenskapliga konferenser behöver man inte alltid prata med vissa deltagare för att klura ut vilket ämne de forskar inom. Det framgår nämligen relativt snabbt av de likartade frågorna vederbörande ställer till olika föredragshållare – är det verkligen inte det favoritprotein som hen forskat på i 20 år som är ansvarig för detta fenomen också?
Man måste såklart ha överseende med sådan kufiskhet. Har man tillbringat 9–10 timmar varje dag i åratal med att läsa, tänka och skriva om samma smala ämne börjar ens neuroner så småningom koppla alla möjliga företeelser till det. Men i den på svenska nyligen utkomna boken ”Kvantbiologi” med den mustiga undertiteln ”En expedition till vetenskapens frontlinjer” (Fri tanke förlag) lyfter de två forskarna Jim Al-Khalili och Johnjoe McFadden det akademiska tunnelseendet till en helt ny nivå.
Boken avhandlar nya rön om hur biologin påverkas av kvantmekanikens egendomliga värld – en värld där fysikens ”klassiska” lagar upphör att gälla och subatomära partiklar bland annat kan befinna sig på två platser samtidigt och bete sig som både våg och partikel på samma gång. Problemet är bara att de tillförlitliga experimentella bevisen för kvantfysikens roll inom biologiska processer inte är tillräckliga för att fylla ut 400 sidor populärvetenskap. Så författarna, som båda forskar inom ämnet, avverkar rätt snabbt områdena där empirisk data finns och hänger sig därefter åt hejdlöst spekulerande under de resterande kapitlen.
Vi får veta att kvantfysiken definitivt, kanske kan, spela en viktig roll i allt från luktsinnet till genmutationer (där författarna refererar till väldigt kontroversiella studier som många genetiker betvivlar) och livets uppkomst. Och så klart, självaste medvetandet är potentiellt inget annat än hoptvinnade elektroners elektromagnetiska fält. I slutet av dessa kapitel lägger dock författarna till varningstexter som medger att, jo, ja, definitiva bevis saknas så klart, men ändå! Kvantbiologi!
Al-Khalili är verksam inom tv-världen och har varit programledare för flera BBC-produktioner. Det märks. Antagligen i ett försök att göra ämnet lättillgängligt för läsaren har boken skrivits som ett tv-program – komplett med billiga cliffhangers, fram- och tillbakahopp i narrativet och kryddiga anekdoter. Om de obefogade spekulationerna gjorde boken svår att läsa gör strukturen den närmast outhärdlig.
Den här boken är produkten av att två personer tyckte att deras kafferastbrainstormingar var så rasande intressanta att de inte ville beröva eftervärlden tillfället att ta del av dem. Det finns många gåtor kvar att lösa inom biologin. En kavalkad av obefogade teorier från två forskare som verkar tycka om att höra sig själva prata kommer varken att avsevärt höja läsarens allmänbildning eller bidra till att lösa de gåtorna.
Gå till toppen