Kultur

Elina Pahnke: Berättelsen om queera kroppen är radikal

Tänk på samhällets kroppar. Tänk arbete. Tänk sex. Tänk njutning.
När Malmö queer film festival kommer till Panora i helgen har de tänkt. Temat i år är funktionsnormer och tillgänglighet. Flera programpunkter teckenspråkstolkas eller kompletteras med en syntolkningsapp.
Myndigheten för delaktighet har visat i en rapport att personer med normbrytande funktionsvariationer inte tar del av kulturutbudet i lika hög utsträckning som andra. Det är en materiell fråga, att överhuvudtaget kunna ta sig till evenemang som är otillgängliga. Men skillnaden är också representativ, i vilka som får synas på filmduken.
Många gånger är filmerna vi får se monotona; vi kategoriseras som det ena eller det andra. Där associeras normbrytande kroppar med asexuella kroppar.
Kulturen återspeglar samhället, men kan också bryta ordningen och vidga vår idé om vilka vi kan vara. I vårt samhälle, uppbyggt för att normkroppen ska lönearbeta och producera, är berättelsen om den queera, funktionsvarierade kroppen radikal – ett sätt att berätta om makt och resursfördelning. I helgen tillåts vi tänka på vilka berättelser som faktiskt kan berättas, om samhället lyssnar till de kroppar som det utgörs av.
Gå till toppen