Kultur

Med "Narren" levererar Albin Gromer äntligen ett nytt album

Narren

Gromer kommer med klassiskt snittad pop.Bild: Anders Gromer
Albin Gromer, oftast sammanfattad som antingen Timbuktu-­protegé eller skånsk r&b­-prins, har inte direkt skyndat sig i den lovande karriären. Förra plattan, den hyllade ”Album”, släpptes långt borta i 2012, och när nu ”Narren” äntligen kommer innehåller den endast åtta spår, varav två är kortkorta saker, mer vinjetter är riktiga låtar.
”Narren” heter den som sagt, och omslaget visar en tecknad Gromer i vällingfärgad vadmals­huva, men trots medeltids­estetiken är musiken rätt klassiskt snittad svensk killpop, ännu ett kapitel i den långa tradition som, i en svensk kontext, etablerades av en ung Orup för knappt 30 år sen och som förvaltats av alla från Linnros till Salem al Fakir, ett super­melodiskt och lekfullt segment av samtidsmusiken proppad med softa körstämmor, handklapp och vitsigt relations­grubbel. Gromer sjunger med magnifika skånska diftonger – ”maj” istället för ”mig”, ”galaxor” istället för ”galaxer”, och när exet gått vidare har hon förstås träffat ”nöugån ännän” – och det hans ljusa röst möjligen saknar i djup och kraft kompenserar han med fin falsett som bryter igenom taket i de eleganta arrangemangen.
Bitvis är det dock lite identitets­löst. Hur mycket medfödd förkärlek jag än har för den här sortens ursvenska, mjuk­elektroniska popsoul kan jag också längta efter att någon ska komma in och ställa förutsättningarna på huvudet. Med det sagt: ”Fem steg framför” är ett litet konstverk, från den skälvande stråk­sektionen till klockspelet och den mullrande, bråddjupa basen som susar in just inför refrängen.
FLER TIPS
Shamir: Hope (album)
Teena Marie: Ooh la la (samlingsalbum)
Prince: Deliverance (ep)
Gå till toppen