Malmö

Läsartext: Vi får aldrig acceptera att tonåringar som väntar på bussen blir mördade

Kontrasterna är stora bara man rör sig några kilometer inom Malmös stadsgräns.Bild: Johan Nilsson/TT och Ingemar D Kristiansen
Jag går ut från träningen och ser en polisbil flyga förbi i världens fart. Jag ser pappa vänta i bilen 100 meter bort och jag blir genast illa till mods när jag inser att jag måste gå hela vägen dit. Det här är inga säkra kvarter. Medan jag går mot bilen funderar jag på vart polisbilen skulle. Förra veckan var det ett rån i en butik längre ner på gatan och polisen hittade något de trodde var en bomb. Tänk om det är det värre den här gången. Snabbt hoppar jag in i bilen och vi börjar köra hem.
Efter några minuter kommer vi fram till träningshallen som jag tränade i när jag var liten. Poliserna har spärrat av hela vägen. Det är samma väg som jag brukar cykla på. Två tjutande ambulanser åker in på området. Det var inget snack om saken, jag vet att någon har blivit skjuten. Det visar sig vara en ung kille, bara 17 år gammal, och läkarna vet inte än om han kommer överleva. När jag hör hur ung han är förstår jag att detta lika gärna kunde vara min storebror eller någon du känner.
Trots att det är en så ung person som har blivit skjuten är jag inte förvånad. Våldet ökar i Malmö och det är skottlossningar allt oftare. Det är ofta jag ser polisbilar åka förbi och att polisen har satt upp avspärrningar. Nästan alla som bor i Malmö har sett detta. Det ingår i vardagen. Ska det vara så? I takt med att skottlossningarna ökar blir folk räddare och räddare. Ofta är jag rädd när jag cyklar själv på kvällar eller går i osäkra kvarter.
På vägen hem från min träning kan jag peka ut flera ställen där folk har blivit skjutna. Vi kör förbi en mack som ser ut som en vanlig mack på utsidan, men det döljer sig mer bakom fasaden. Här var det en person som dödade en annan. Mördaren fick arton års fängelse. Allt detta började på grund av att de inte var överens i en fråga. Är det verkligen rätt att ta någons liv för att man inte kan komma överens? Denna händelsen minns jag tydligt än idag, trots att det var flera år sen. Jag minns fortfarande alla blommor, bilder och levande ljus det fanns på parkeringen framför macken.
Många tror att det är gängkrig eller bara vanliga konflikter. Som exempelvis att någon har pratat med sin kompis flickvän och det slutar med att kompisen dödar sin vän. Jag vet att om vi inte gör något åt det ökade våldet fortsätter helt oskyldiga personer att dö. För det ökade våldet drabbar inte bara personer som har en kriminell bakgrund. Det finns personer som bara kommit i vägen för kulorna, eller så har gärningsmännen tagit fel.
Så misstänker polisen att fallet var med 16-åringen som sköts ihjäl när han väntade på bussen tidigare i år. Enligt polisen hade han ingen kriminell bakgrund. Eller vaktmästaren som skottade snö, han fick livshotande skador. En 15-åring misstänks för att ha avlossat skotten.
För att detta ska sluta så måste vi lägga mycket tid på att ändra på skolor, fritidshem med mera. Detta måste vara ett långsiktigt mål. Vi ska aldrig acceptera att tonåringar som väntar på bussen eller personer som är ute och arbetar mördas. Detta är verklighet och denna verklighet måste vi göra något åt.
Bilen skumpar till och jag ser att vi är framme. Tio minuter på motorvägen från min träning och sen när vi på landet hemma hos mig. Att miljö kan ändras så snabbt, vid träningen är det skjutningar och jag ser unga personer som säljer knark, men här är det som om jag är den sista personen på jorden. Sakta kliver jag ut ur bilen. Min pappa pekar ut mot den mörka åkern. När jag kisar ser jag dem, det är tio vackra rådjur. När jag och min pappa står under den underbara stjärnhimlen och ser på rådjur försöker jag undvika att tänka på våldet som påverkar oss alla mer för varje dag som går.

Celina Johannsen

Celina Johannsen är 14 år och går i årskurs 8 i Limhamn. Hon älskar att träna gymnastik, vilket hon gör i föreningen Motus Salto i Malmö. Hon bor i en liten by strax utanför Malmö.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen