Heidi Avellan

Heidi Avellan: Med Macron vann också hela Europa.

Emmanuel Macron.Bild: Christophe Ena
Europa kan andas ut. Frankrike valde rätt.
Det var optimismen som vann. Framtidstron. Tilliten till det liberala politiska systemet, till frihet och demokrati, till EU. Till ett öppet Frankrike.
Och det med besked.
Redan vid det första preliminära resultatet gick det att dra en suck av lättnad: 65 procent för Emmanuel Macron och 35 procent för Marine Le Pen. En mycket större seger för Macron är väntat. Det blev alltså ett starkt mandat för en kandidat som före detta presidentval varit i stort sett okänd och aldrig förr fört kampanj.
Och som dessutom ansetts vara för liberal, modern och ung för ämbetet.
Macron vill förändra mycket, men hans reformplan handlar om att gå framåt, vidare. Stolt över sitt land – inte bara hur det varit utan framför allt hur det kan bli.
Inte backa tillbaka till det som en gång var, så där som populistiska nationalister i land efter land kräver, till ett drömt homogent välfärdsland. Till folkhemmet här i Sverige och till decennierna mellan krigsslutet och första oljekrisen, les trente glorieuses, då den ekonomiska utvecklingen var stark i merparten av industriländerna i OECD.
Det är historia och nostalgi gör inte vardagen bättre. Det gör inte heller rädsla. Oron för hur allt ska bli har varit stor, med allt från sysselsättning till terrorism. Marine Le Pen red på det skrämmande.
Emmanuel Macron pekade på det som redan är bra och kan bli bättre. Han ser att ekonomin måste reformeras och att fransmännen måste jobba mer för att klara välfärden. Precis som folk i de flesta välfärdsländer.
Valkampanjen har visat att Frankrike är ett delat land – att en främlingsfientlig nationalist och en socialliberal med nystartad rörelse bakom sig istället för ett parti gick vidare till andra valomgången, medan de etablerade partierna förlorade.
Kampanjen har klargjort några viktiga saker om väljarna:
• Också många fransmän är frustrerade över att den ekonomiska utvecklingen tycks ha gått i stå – liksom populisternas väljarbas i en rad andra länder.
• Också många fransmän menar att globaliseringen må ha gynnat andra – men just de själva har blivit fattigare. Här finns en grogrund för en nationalism som måste hanteras. Omgående.
Nu väntar en ny kampanj inför valet till nationalförsamlingen i juni. Där varken Macrons rörelse En Marche eller Le Pens Nationella fronten kan räkna med majoritet.
Om Macron inte får ihop ett tillräckligt starkt parlamentariskt underlag för att kunna styra kan han inte genomföra sin politik. En president utan land.
Presidenten behöver stöd i nationalförsamlingen för att kunna driva sin politik. Tre gånger under den femte republiken har presidenten och premiärministern företrätt olika partier, cohabitation på franska.
Väljarna besvikelse blir – med rätta – stor och missnöjet växer när Frankrike inte kan reformeras så som det borde. Det skulle dessvärre bädda för att Nationella fronten kommer igen nästa presidentval.
• Också många fransmän skyller på politikerna – och på EU. Däremot verkar euron ha ett starkt stöd, enligt opinionsmätningarna vill två av tre fransmän ha kvar den gemensamma valutan och under kampanjens slutskede fick också populisten Marine Le Pen mildra sina förslag om att lämna eurosamarbetet.
Presidentvalet har överhuvudtaget – och inte utan grund – tolkats som en folkomröstning om EU. Och den franska debatten har varit hälsosam: när så många i ett av de stora grundarländerna ifrågasätter unionen måste diskussionen tas på stort allvar.
EU behövs, och mer så än på länge nu när säkerhetsläget i Europa försämras och den liberala demokratin ifrågasätts i land efter land. När högerextremismen är på frammarsch och nationalismen stärks.
Att Emmanuel Macron nu valts till president kan tolkas som att fransmännen är med på tåget. Men för hela Europa är det avgörande att det tåget också kommer i rullning. Framåt.
Läs alla artiklar om: Franska presidentvalet 2017
Gå till toppen