Hon har varit programledare för bland annat ”Studio Ett” och ”Ring P1” där hon fortfarande hoppar in ibland. Just nu är Agneta Furvik nattredaktör på Ekot. Ett jobb som innebär att bevaka nyhetsflödet i hela världen, översätta och skriva ihop nyhetssändningarna. Ibland är det hon som läser upp dem, ibland någon av kollegerna.
När Sydsvenskan ringer upp är hon förberedd och berättar att hon sitter och njuter av en kopp kaffe.
Agneta Furvik växte i huvudsak upp i Malmö. Under några tonår bodde hon i Kämpinge. Under ungdomstiden var hon en ”djuping”. En brådmogen, seriös person som ville framstå som intellektuell. Hon var ofta på Malmö stadsteaters föreställningar, läste mycket och beundrade flera skådespelare.
– Jag och kompisarna skulle absolut se allt med Lars Humble.
Den stora förebilden för Agneta Furvik var ändå hennes morfar Martin. Han var kunnig och snäll och lärde henne jättemycket om allt.
Som 16-åring åkte hon till USA som stipendiat i ett år. Det förändrade henne både till sättet och utseendet.
– När jag for dit var jag som vanligt seriös, kortklippt och klädd i märkeskläder, men när jag kom hem hade jag långt lockigt hår under en röd hatt. Jag hade blivit vildvuxen och öppen, lite mer avslappnad. En stil som bättre beskriver vem jag är idag.
Agneta Furvik jobbade ett tag som vårdbiträde på Värnhems sjukhus och som lärarvikarie innan hon som 19-åring fick jobb som journalist. Hon hade visserligen blivit antagen till Journalisthögskolan, men jobbet lockade mer.
Varför blev du journalist?
– Jag hade tre drömyrken att välja på: läkare, journalist eller advokat. Jag har uppmuntrats att skriva, särskilt mycket av min mellanstadielärare Martin Girdo på Kulladalsskolan. Jag har alltid skrivit dagbok, tankeböcker och dikter. Jag älskade att skriva uppsatser i skolan.
När hon var 21 år flyttade hon till Stockholm där hon jobbade på några olika dagstidningar. Sedan 1987 är det Sveriges Radio som är hennes arbetsgivare.
Vad är sämst i jobbet?
– I somras var jag korrespondent i New York. Ett uppdrag som innebär att man aldrig kopplar av. Jag jobbade 16–17 timmar per dygn, sju dagar i veckan. Det är svårt att sätta en gräns eftersom det finns ett aldrig sinande behov av inslag och jag vill aldrig göra ett dåligt jobb.
Vad lockar med radion?
– Radion har funnits med sen jag var liten, särskilt P1. Det är spännande att kunna förflytta sig med ljud. Det finns en nerv i direktsändningar, jag får ett adrenalinpåslag som gör att jag blir bättre. Det är roligt och man vet aldrig vad som ska hända.
Agneta Furvik pratar mycket och lidelsefullt och det märks att hon är på rätt plats i yrkeslivet.
Efter 16 år i huvudstaden saknade hon Malmö och det skånska landskapet och flyttade tillbaka dit. Fortfarande med Sveriges Radio som arbetsgivare.
Hur ser du på Malmö?
– Jag älskar Malmö, staden som både är på dekis och på uppgång! Malmö har en fantastisk blandning av människor från hela världen. Det sägs överallt att Malmö är Sveriges mest segregerade stad, men jag tycker att den är den mest integrerade staden. Alla blandas i Malmö, i Stockholm bor olika nationaliteter så långt ifrån varandra att vi aldrig möts.
– Malmö är framtidens stad. Där är lätt att få kontakt med människor, det finns en direkthet.
När Agneta Furvik var 40 år bestämde hon sig för att plugga Internationell migration och etniska relationer, Imer, på Malmö högskola och tog tjänstledigt i två år. Hon medieforskade och skrev en D-uppsats om mediebilden av Zlatan Ibrahimovic.
– Det finns ingen svensk idrottare som har blivit så omskriven som han och inte på samma sätt. Zlatans karriär hade precis börjat då och han var, och är, ett mediefenomen.
Är du sportintresserad?
– Periodvis, både att titta på och att träna själv. Har styrketränat en del på gym och promenerar minst en timme varje dag.
Fritiden innehåller också teater, resor, umgänge och att njuta av det lilla skärgårdshuset.
– Jag latar mig mycket, skrattar hon.
Agneta Furviks resmål varierar. Hon deltar gärna i New Yorks cityliv, men sist tillbringade hon två veckor i Thailand.
Är du en storstadstjej?
– Jag är nog lite motsägelsefull där. Ja, jag är nog en storstadstjej, men jag drömmer fortfarande om att bli bonde i Skåne. Jag gillar djur, natur och enkelheten.
2009 flyttade Agneta Furvik tillbaka till Stockholm. Hon saknade många av sina vänner där och faktiskt radiohuset också.
I luren hörs trafikbrus och Agneta Furvik förklarar att hon befinner sig på Sveavägen. Tandläkaren väntar på henne.