Finanspolitiska rådet lämnade igår sin årliga rapport till regeringen. Finansminister Anders Borg (M) får i huvudsak godkänt för det gångna året, men kritiken är som så ofta intressantare än berömmet.
Fackförbund, banker, experter och den politiska oppositionen har redan gjort klart att de tycker Borg håller för hårt i statens plånbok. Nu sällar sig Finanspolitiska rådet till samma skara.
Anders Borg står allt mer ensam. Framför en allt större kassakista.
Men sparsamhet är inte riskfri. Tillväxten är på nedgång i Sverige och stimulansåtgärder vore befogade. Finanspolitiska rådet varnar liksom andra kritiker för att en regering som tillämpar självpåtagna extra säkerhetsmarginaler kan förstärka lågkonjunkturen. Det finanspolitiska ramverket innehåller redan marginaler – och rådet undrar om regeringen inte anser att dessa är tillräckliga.
Frågan är om Anders Borgs verkliga bevekelsegrund för sparsamheten är finanspolitisk. Det kan vara en oro för utvecklingen i Europa som gör att han vill hålla igen till varje pris. Men det kan också vara så att han vill säkra bilden av sig själv som Herr Spara, skötsam, disciplinerad och alltid med ett förmanande pekfinger redo för Slösa.
Nästa budget, för 2013, gäller året före ett valår. Tillväxten i Sverige väntas då åter ta fart och behovet av stimulansåtgärder minskar. Det ska bli intressant att se om finansdepartementets smått anorektiska budgetdisciplin kvarstår. Eller om det trots allt finns utrymme för lite spendersamhet – när valet närmar sig.