Kvarteret Frans Suell hör till Malmös äldsta. På 1100-talet var nedre Malmö inte mycket mer än en strandplats, viktig för fiske och marknad. Sandreveln sträckte sig från Korrebäcken (strax väster om Malmöhus) till dagens Drottningtorget.
I kvarteren Fisken och Liljan på Väster har arkeologerna funnit spår av aktiviteter, och redan i början av 1200-talet blev större partier av strandplatsen bebyggda. I samma århundrade anlades också stadens första gata, Thet laange Adelgade (idag sträckningen Västergatan, Adelgatan och Östergatan). Tvåhundra år senare uppfördes den 1,5 kilometer långa Strandmuren, från västra till östra porten.
Under senmedeltiden var Malmö Danmarks, efter Köpenhamn, största och viktigaste stad. Därför var det heller inte konstigt att de danska mynten präglades i Malmö. Den danske kungens myntmästare Jörgen Kock slog sig ner mitt i Malmös kommersiella centrum, i hörnet av Thet laange Adelgade och Fergestredet (idag Frans Suellsgatan) och på en redan bebyggd tomt omnämnd första gången 1392, då ägd av Sorø kloster.
Jörgen Kock som blev borgmästare 1523 påbörjade omgående ett bygge med tegel från egen tillverkning. 1525 stod hans gård klar men redan sommaren innan var den beboelig nog att den svenske kungen Gustav Vasa kunde inkvarteras. Han var gäst hos Jörgen Kock och i Malmö för fredsförhandlingar.
Söder om tvåvåningslängan mot Stortorget (färdiganlagd 1538 på initiativ av Kock) fanns en port till gården som också ledde till Jörgen Kocks haffue, en liten lustgård där ekonomiska affärer bedrevs och samtal fördes.
Inne i kvarterets norra halva låg även Jörgen Kocks smidie för myntslagningen samt stenhuset S:t Antonii, bagarnas lagshus, med tillfart via ett litet sträde ut mot Mäster Johansgatan.
När den barnlöse Jörgen Kock gick ur tiden 1556 delades kvarlåtenskapen. Först 200 år senare – efter åtskilliga ägare och ännu flera hyresgäster, och efter en tid med utskänkning i ”vinkällaren” – blev huset i hörnet återigen handelsgård 1757 i släkten Bothes ägo.
Tobakstillverkning hör Malmö till.
Faktum är tobaken med anor från 1600-talet har haft en avgörande betydelse för Malmös utveckling. 1726 fick Frantz Suell (den äldre) privilegiet att starta tobakstillverkning i Malmö. Hans tobaksfabrik låg i Michelsens hus (det tre våningar höga, storslagna tegelhuset på Adelgatan bakom Residenset, senare kallat Kronomagasinet och rivet 1877).
Men det var först när hans sonson Frans Suell (den yngre) tog över fabriken som det blev fart på affärerna.
Frans Suell inköpte 1771 Jörgen Kockska huset och dit flyttade han tobakstillverkningen som i huvudsak skedde inne på gården. Efter hand inkorporerade han granngårdarna i samma kvarter, längs Västergatan och runt hörnet in på Mäster Johansgatan fram till S:t Antonii sträde. Produktionen av importerad och lokalodlad tobak mångdubblades på kort tid och tobaksfabriken blev snart en av de ledande tobakstillverkarna i landet.
Ingen rök utan eld. Frans Suell startade ett sockerbruk och en tygfabrik, han drev också ett kalkbruk i Limhamn och en tegelfabrik i Lomma. Av bara farten grundade han även Malmö hamn.
Efter hans död 1817 tog svärsonen Lorens Kockum över tobakstillverkningen på Västergatan. Under hans ledning blev tobaksfabriken konkursmässig men rycktes upp av näste man, Suells dotterson Frans Henrik Kockum (1802–1875) som tog över 1825. F H Kockums tobaksfabrik blomstrade och vinsten investerade han i Kockums Mekaniska Verkstad vid dagens Davidshallstorg. I slutskedet av sitt liv uppförde han också 1874 en ny fabrikslokal på den gamla fabrikstomten i hörnet av Västergatan och Mäster Johansgatan.
1914 bildades Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Den gamla fabriken på Västergatan byggdes till med lager för råtobak och färdiga produkter. Tillverkningen av tuggtobak flyttade men kvar blev tillverkningen av cigarrer och cigariller. Produktionen i de gamla lokalerna på Västergatan fortsatte under hela mellankrigstiden, men efter kriget krävdes en modernare anläggning då man också flyttade tillverkningen till frihamnsområdet.
Den 13 juni 1972 eldhärjades Tobaksbolagets gamla lokaler i vad som ansågs vara det årets största brand i Malmö. En tid efter revs huset.
Efter nästan fyrtio år i träda drar det ihop sig till nybyggnad på tomten.