Annons:
söndag 19 maj 2013
Annons:

Äkta italienskt bara en kopia

Kultur & Nöjen.

Den italienska flaggans färger representerar för mig den kanske mest välkända av det landets maträtter. Rött för tomater, grönt för basilika och vitt för mozzarella. En liten sallad som är reproducerad världen över, oftast med förfärligt resultat. För just den rätten bygger på att ingredienserna är av hög kvalitet.

Annons:

Okej basilika, det är inget att bråka om, kan ju växa i en fönsterkarm lite var som helst. Men tomater. Hur är det möjligt att finna glädje i vattentomater från holländska växthus, alltså de som vi har tillgång till, det är ju knappt tomater. Ingen unik insikt i sig, alla vet detta, ändå fortsätter vi köpa dem.

Fast mozzarellan är nog den mest missförstådda produkten utanför Italien. Ett sladdrigt litet suddgummi som bara smakar salt. Dessutom dyrt, där i sin lilla kylpåse på din supermarket. Nej, jag har aldrig förstått poängen med mozzarella, jag låter den ligga.

Men för fem år sedan, och återigen i förra veckan, så fick jag äta riktig mozzarella på en buffelfarm i Kampanien. Så som den är tänkt från början, alltså anledningen till att den har ett gott rykte. Jaha nu förstår jag, så det är såhär mozzarella beter sig, var mitt bestående intryck. Som att få känna på en handgjord koffert från Louis Vuitton jämfört med en kinesisk handväskskopia ur en baklucka på en parkeringsplats.

Mozzarella görs för hand på morgonen, av opastöriserad buffelmjölk. I formen av en rugbyboll eller som en stor vetekrans. Ett komplicerat hantverk, sedan generationer. Men inte alls dyr, för vad man får. Sen äts den till lunch, eller på kvällen. Den förvaras aldrig i kylskåp, isåfall maximalt ett dygn. Den stängs aldrig in i plast och saltvatten och transporteras över halva Europa, då tappar man alla smaker.

När man skär i den så visar sig tusentals små porer, som nålstick, på snittytan. Sakta och knappt märkbart så rinner den söta och fruktiga mjölken ut ur osten, och samlar sig på tallriken. Den slörpar man i sig efteråt.

Riktig mozzarella, men även fior di latte, som motsvarigheten gjord på komjölk heter, har samma konsistens som kött. Lite segt men saftigt tuggmotstånd. Kanske något av det godaste man kan äta. Och vi får nöja oss med dåliga kopior, här på avstånd.

Det finns förstås många liknande exempel på bastardiserad matkultur från hela världen, som förenklats och industrialiserats till oigenkännlighet. Så kan vi inte bara avstå istället, och äta något helt annat?

... med italiensk mat:

1Mycket bra service och stämning, en krog att besöka ofta för sina pastarätter. Dal Cuore, Erik Dahlbergsgatan 3, Malmö.

2Fortfarande regionens bästa italienska lyxrestaurang, med en stjärna i Michelinguiden. Era Ora, Overgaden neden vandet 33B, Köpenhamn.

3Bra mat till rimliga priser, med menyer som förändras varje vecka. Famo 51, Gamle Kongevej 51, Köpenhamn.

Annons:
105 läsare har reagerat på denna artikel.

64% är glada"

11% är likgiltiga"

12% är nyfikna

11% är arga


Hur reagerar du på "Äkta italienskt bara en kopia"?
blog comments powered by Disqus
Annons:

Författare: Mattias Kroon
Publicerad 8 juni 2012 07.08
Uppdaterad 8 juni 2012 12.00

Annons:
Kultur & Nöjen
Annons:
Annons:
Bloggar
Poddradio

Inte bara rätt låt vinner

Poddradio. Många vinnare.

"Jag är orolig för att inte hinna"

Poddradio. Maria Lindberg om sin ständiga kamp.

"Jag är nog lite osportslig"

Poddradio. Maria Gretzer om ridsport i veckans sportcast.

Annons:
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu