Här är slutorden i Mangs egen redogörelse efter en veckas demonstrativ tystnad vid förhörsfrågor och bokläsande i rätten:
– Min bästa tid i Sverige har varit i kriminalvården. Tack.
Där säger han sig vara nöjd med att stanna.
Den som hade väntat sig konkreta svar på frågor om den vapenhantering han erkänt, eller om de tre mord och tolv mordförsök han misstänks för, blev besviken. I stället skissade Mangs ostörd sin syn på omvärlden för rätten. En överlägsen självbild tonade fram:
– Min intellektuella förmåga, kunskap om psykologi och självinsikt börjar nu vida överstiga min omgivnings.
I cirka två timmar underkände Mangs åklagarens frågor som lekmannamässiga, beskrev sig själv som en konstnärssjäl med unik kunskap om socialt samspel och ifrågasatte samhällets syn på nödvändiga färdigheter och utbildning.
– Jag är en mycket känslig person, jag är för mycket människa för att passa in i ett så pass effektivt system, sa han.
Redan i grundskolan började den resa som skulle föra honom snett ut ur samhället, efter flera försök att uppfylla normen – skaffa rätt prylar, jobb och andra attribut.
– Vår kultur revolverar mycket kring det man kan bevisa. Det som inte går att bevisa har nedprioriterats: konstnärlighet, kontenta, uttryck.
Det framgår samtidigt tydligt att Mangs bara är bekväm när han har kontroll.
Lärarjobb på en mellanstadieskola:
En elev testade honom, Mangs svarade med att lyfta eleven och ställa honom i en soptunna – skämtsamt.
– Han kände en trygghet i att jag var bestämd.
En tolvårig flicka ville ha hjälp att knyta skosnöret. Det fick hon inte.
– Får man hjälp med allt blir man inte självständig.
Det var lätt att ha med eleverna att göra, men det ”sociala samspelet” i lärarrummet var inget för honom.
Vårdbiträde på boende för handikappade kvinnor:
– Återigen kom min mjuka personlighet till uttryck.
Men han kunde inte köra så strikta rutiner han ville för kvinnornas vardag – där några var på ”en tvåårings” mentala nivå.
Sjuksköterskestudent:
Kontakten med vårdkrävande patienter var givande. Men inte att ”sitta på kafferasterna och tala om Bingolotto”. Mangs underkändes och hoppade av.
Volontär på stadsmissionen:
– Vi arbetar för de lägst stående på den sociala skalan. [Arbetet] omintetgör det som handlar om den sociala statusen hos vem som säger vad.
Även i rollen som vän syns önskan om kontroll:
Närmsta vännen H har också diagnosen Aspergers syndrom och bor på ett LSS-boende i Malmö.
– Han tillhör den typ av människor som inte kommer in på krogen i nyktert tillstånd, anser Mangs.
Peter Mangs såg sig som mer kunnig i socialt samspel och gav H råd om hur han skulle klä sig ”för att inte straffa ut sig” bland andra. Mangs umgicks tätt med vännen. Gjorde vissa affärer med honom, försökte få honom att köpa in sig i sin lägenhet när han hade pengabrist.
Mangs ville också märka H i nacken – han erbjöd sig att betala för en tatuering där – en streckkod, liknande den huvudpersonen i lönnmördarspelet Hitman [som fanns i Mangs lägenhet] har.
Hans kontrollförsök ledde till att vänskapen bröts i omgångar.
– Han skulle bestämma vilka kläder jag fick ha och sånt. Det var allmänt jobbigt, sa H om situationen 2006. Han skulle bestämma grejer för mig. Det ville inte jag och vi blev ovänner.
Men de återknöt.
– Jag har inte så många vänner jag heller. Och Peter – han har många goda sidor också – han är rolig, förklarade vännen.
Men Mangs ville ha med H ut ”och skjuta på folk”.
– ”Det var jag som sköt den apan”, sa han om den unge killen på Gånglåtsvägen [mördade Firas al-Sharia], förklarade H.
Och:
– Första gången han berättade blev jag kall inombords … det var som att bli mentalt våldtagen … jag ville inget veta.
Och egentligen var han inte riktigt säker – Peter Mangs kunde skämta grovt. Visserligen hade Mangs vapen – han fick själv provskjuta – men det tog flera år innan han blev övertygad om att Mangs var en seriemördare.
– Det är någonting som saknas [hos Mangs]. Kanske saknar han empati, jag vet inte, men det är någonting.
Då reagerade Peter Mangs efter att ha suttit blickstilla och läst eller tittat ner i bordet. Han skakade sakta på huvudet tre gånger och kisade med ögonen innan han vände sig till sin advokat och viskade något. Men bemötte ingenting.
Mangs erkännanden för H är ett huvudnummer för åklagarna. Frågan är vilket värde H:s vittnesmål har, eftersom många detaljer om brotten varit offentligt kända. Mangs kan alltså hävda att han hittat på för att skämta eller testa gränser.
Men H var tydlig med vilka uppgifter han kan ha blandat ihop och vilka han var säker på att de kommit från Mangs egen mun. Särskilt mordet på Trez West Persson ska Mangs ha beskrivit med detaljer som få kunnat känna till: beteende före mordet, skottvinklar och antal skott.
Försvarsadvokaterna korsförhör H om drygt en vecka.