Tankbilarna rullar in i en jämn takt genom fabriksgrindarna. Varje dygn året runt levereras närmare tusen ton mjölk till Malmömejeriet i Fosie.
En mindre del forslas vidare till Skånemejeriers specialmejeri i Lunnarp för att bli till exempel yoghurt eller laktosfri mjölk.
Men det är vid anläggningen i Malmö som den vanliga konsumtionsmjölken processas, förpackas och distribueras vidare.
Mejeriet har legat här sedan 1984, då det flyttades från Midhem i Malmös östra delar. Trots att anläggningen har nästan trettio år på nacken lever den fortfarande upp till de krav som ställs på ett modernt mejeri. Fast trångboddhet gör att det finns långt framskridna planer på utbyggnad.
– Vi har en stark tekniktradition inom företaget. Närheten till Tetrapak har haft en positiv inverkan på vår förmåga att vara effektiva och ligga i framkant. Det är ett avgörande skäl till fransmännens intresse för oss, säger Björn Sederblad, vd för Skånemejerier.
Han tillträdde 2008 och blev snabbt medveten om att han arbetar i en bransch mitt uppe i en våldsam omdaning.
På europeisk nivå rullar det sedan fler år tillbaka en kraftig våg med nedläggningar och sammanslagningar av mindre mejerier samtidigt som ägarna blir allt större.
Skånemejerier är en liten spelare i sammanhanget. Något som märktes tydligt år 2009 då företaget var hårt pressat av bland annat ett Coop-beslut att gå över till Arlas mjölk i butikerna.
– Det gick så långt att vi satt i uppsägningsförhandlingar. Vi var riktigt illa ute och lärde oss då hur viktigt det är med starka ägare, säger Michael Sundsmyr.
Branschutvecklingen ledde till att Björn Sederblad förra året fick ägarnas uppdrag att hitta en köpare av det egna företaget. Danskdominerade Arla Foods som är jätten på den svenska mejerimarknaden var av konkurrensskäl aldrig aktuella. Ganska snabbt ställdes siktet istället in på franska Lactalis. Det familjeägda bolaget är världens största mejeriföretag med en omsättning på 15 miljarder euro och med över 52 000 anställda.
– Vi fick bra kontakt med Lactalis redan från början. De är stora spelare internationellt och ser Skånemejerier som porten in på den nordiska marknaden. Det snarare stärker än försämrar vårt varumärke. De gillar helt enkelt bönderna i Skåne, säger Björn Sederblad.
Affären med Lactalis har varit en utdragen process som slutfördes formellt först nu i dagarna. Samtidigt tar Arlas ägare i veckan ställning till ett beslut om att gå samman med ett tyskt och ett brittiskt mejeriföretag. Affären gör Arla till världens åttonde mejeriföretag i storlek.
Så sent som i höstas levererades nästan hälften av de svenska böndernas mjölk till mejerier med svenska ägare. Arla tog i november förra året över krisdrabbade mejeriföretaget Milko. En bondeägd verksamhet som stod för cirka 15 procent av den svenska mjölkproduktionen. Skånemejeriers andel av produktionen är ungefär lika stor.
När båda de aktuella storaffärerna gått i lås kommer inte mer än runt var tionde liter mjölk att hamna hos ett svenskägt mejeri. Fyra svenska företag som tillsammans står för runt tio procent av produktionen lever vidare. Därutöver finns ett antal betydligt mindre mejerier. Men de tar tillsammans emot mindre än en procent av den totala mjölkskörden.
Det var inte så värst länge sedan som en bibehållen mjölknäring sågs som en nationell angelägenhet. Så sent som på 1990-talet sade Konkurrensverket nej till en fusion mellan Arla och lilla Gefleortens mejeri. När Arla köpte det betydligt större Milko skedde det däremot utan invändningar.
Omsvängningen i inställning är total. I dag är det svårt att hitta kritiska röster till att ägandet av maten flyttar utomlands.
De anställda på Skånemejeriers anläggning i Malmö välkomnar snarast ett utländskt ägande. Det viktigaste är att varumärket överlever och att mjölken som används till Skånemejeriers produkter verkligen kommer från lokala bönder.
– Jag tycker det är spännande. Det känns bra att det kommer en stark kraft i företaget, säger Pia Olin, maskinoperatör.
Hennes pappa, farbror och två bröder jobbar också på mejeriet. Det är något av familjeföretag över anläggningen. Personalomsättningen är låg och sjukfrånvaron liten.
– Vi är hårt pressade på en tuff marknad. Lactalis behövs om vi ska kunna trygga jobben, säger Göran Tall, ordförande för Unionens fackklubb och får medhåll av Michael Sundsmyr.
De har sett försäljningen av Milko som ett varnande exempel. Ett företag med så stora ekonomiska problem att de hade mycket lite att sätta emot när Arla visade intresse.
Med franska ägare minskar också risken att bolagets administration centraliseras utomlands. Skånemejeriers personal hade legat betydligt sämre till om företaget hamnat hos Arla, menar de.
Lactalis hoppas de ska fylla något av rollen som en beskyddande storebror på skolgården om någon kommer för att bråka.
– Vi har aldrig någonsin sett det som att Lactalis kommit till Sverige för att sluka ett skånskt mejeriföretag, säger Göran Tall.
De båda fackrepresentanterna talar om en ny maktbalans inom svensk mejerinäring när Arla får en ny tuff aktör att tampas med.
– Vi kan vi få ett nytt perspektiv som ger möjligheter att också ta oss utomlands. Det vore fantastiskt om till exempel Allerumsosten kunde få ett exportlyft genom det här, säger Michael Sundsmyr.
Det finns redan en inte helt obetydlig export av svenska mejerivaror. Sett över en tioårsperiod har den dessutom ökat. Men i förhållande till den ökade importen av mejerivaror ligger exporten i lä. På tio år har importen av mjölkprodukter till Sverige mer än tredubblats.
– Sverige är inte med i matchen när det gäller mejeriutbud, vi ligger efter internationellt. Men Lactalis har erfarenheten, pengarna och kunskapen att till och med få vår tillverkning att expandera, säger Björn Sederblad.
Skånemejerier är visserligen ett starkt varumärke på hemmaplan. Men ute i världen gör man inte vågen över varumärket. Med stöd från Lactalis kan förutsättningarna ändras, resonerar han.
– Titta på glassarna från Ben & Jerry. Visst är det ett lokalt märke från början och de har en genomtänkt storytelling runt sin historia, men i dag ägs de av Unilever, säger Björn Sederblad.
Han pekar på ekologisk och laktosfri mjölk som två produkter där marknaden internationell fortfarande är liten. Med hjälp av marknadsföring och andra ekonomiska muskler än tidigare hoppas han på ett genombrott utanför Sverige.
– Och vad är det som säger att vi inte kan tillverka brieost här hos oss om vi har råvara så att det räcker? Lactalis storsäljare President kan lika gärna produceras i Skåne, säger Björn Sederblad.
Försäljningen av Skånemejerier har inte gått smärtfritt. Det har funnits starka kritiker bland de mjölkbönder som ägt mejerirörelsen. Men invändningarna har gällt försäljningsvillkoren, inte att köparna kommer från Frankrike.
Internationaliseringen och koncentrationen av ägandet är starkt utbredd inom hela livsmedelsindustrin. Merparten av de varor konsumenterna uppfattar som typiskt svenska ägs i själv verket av utländskt kapital. Det gäller bröd, socker, sill, brännvin, glass, kött och en lång rad andra produkter (se förra uppslaget).
– Visst kan det ur konsumentens perspektiv finnas ett värde i sig att råvaran är svensk. Men livsmedelsindustrin har ett ganska osentimentalt förhållande till var råvarorna kommer ifrån. Rent krasst skulle den kunna klara sig utan svensk primärproduktion, säger Marie Söderqvist, vd för Livsmedelsföretagen.
Samtidigt tror hon att förutsättningen för en livskraftig livsmedelsindustri ligger i att det finns en väl fungerande produktion av råvaror i Sverige.
Hon tycker att Skånemejerier gör helt rätt som sökt sig till en starkt internationell aktör. I en bransch som styrs av riktigt stora spelare handlar överlevnad om att tänka i globala termer.
– Du kan fortfarande höra de som talar om självförsörjningsgrad. Det är en oerhört gammaldags föreställning som hämtad från kalla kriget. Varför skulle det i så fall bara gälla mat och inte kläder till exempel, säger Marie Söderqvist.
Men det finns också en stark vilja hos många konsumenter att välja svenska råvaror. Den nationella och till och med regionala identiteten kring mat är i allra högsta grad levande.
– Det såg vi inte minst vid protesterna när Coop valde Arla istället för Skånemejerier. Men var produkterna kommer ifrån har väldigt lite att göra med ägandet i sig, säger Harald Svensson, chefsekonom på Jordbruksverket.
Han tror visserligen att intresset för närproducerat och svenskt kommer att hålla i sig, men att det knappast kommer att rucka den bredare trenden mot ökad internationell handel med mat.
– Vi pratar mycket om närproducerat men har aldrig tidigare i historien ätit så mycket importerad mat som idag.
Harald Svensson är övertygad om att internationaliseringen kommer att tillta.
– Livsmedelsindustrin är en hårt utvecklad processindustri. Det storleksfördelar och stordriftsfördelar är påtagliga. Vi har ännu sett långtifrån slutet på detta. Du kan skicka slaktade grisar över hela Europa eller färskt kött över Atlanten med båt.
Invändningen att transporterna blir dyra och miljökrävande ger han inte mycket för.
– Tänk dig en tankbåt eller lastbil med 30 ton välpackad mat, det kostar inte mycket i förhållande till vad du får ut av det. Det som kostar är när konsumenten tar bilen till stormarknaden, säger han.
Apropå bilar så använder i sort sett samtliga intervjuade i samband med det här reportaget exemplet Volvo och Saab.
– Det väckte starka reaktioner när de svenska bilmärkena såldes till utlandet. Så fick det helt enkelt inte gå till. Idag är det ingen som ifrågasätter det som hände. Nu gäller det mjölk och vi får glada över att varumärket finns kvar och att konsumenterna kan fortsätta dricka skånsk mjölk från kor i Skåne, säger Björn Sederblad.