Välgrundade varningsord och en tillspetsad BBC-dokumentär – vilken fick fotbollsläktarna i Polen och Ukraina att framstå som Hitler Jugend-läger – föranledde livliga samtal om rasism innan EM inleddes härförleden. När nu turneringen går mot sitt slut finns det anledning att återvända till ämnet.
Tyvärr dröjde det inte länge innan farhågorna besannades. När holländska landslaget bjöd in till öppen träning i Krakow hälsade flera hundra polska fans de svarta spelarna med apljud. Lika snart stod det klart att rasismen ingalunda var ett specifikt polskt eller ukrainskt problem. Bland de ryska supporterskaror som aggressivt intog Warszawa syntes gott om högerradikala banderoller och symboler.
Delar av de tyska fans som dragit österut har dammat av en sångrepertoar och estetik med stank av trettiotal. De gör bruk av Wehrmachtsoldaternas valspråk Gott mit uns, slentrianheilar och sjunger om att lägga räls från Lemberg till Auschwitz. Beteendet är vedervärdigt, särskilt i länder som fått lida under fantasierna om ett tyskt herrefolk. Anfallstjärnan Mario Balotelli fick uthärda apljud när hans Italien mötte Spanien och Kroatien. Mest högljudda var kroaterna, som parade sin konsert med högerradikala politiska plakat.
Att spelare som inte passar in i rasisternas fyrkantiga ram förnedras är ett tragiskt uttryck för stämningar som finns inom fotbollen och samhället i stort. Att det under detta EM talas om saken måste emellertid ses som ett framsteg i sig. Den vane mästerskapsbesökaren vet att dylika incidenter alltid förekommer, men vanligtvis viftas bort som enskildheter eller ungdomligt oförstånd.
Att europeiska fotbollsförbundet UEFA nu samarbetar med den antirasistiska organisationen FARE (Football against Racism in Europe) – vilken för varje mästerskapsmatch sammanställer en rapport över eventuella rasistiska och högerradikala yttringar – understryker en ny beredvillighet att ta farsoten på allvar. Av hävd har UEFA:s antirasistiska arbete inskränkts till föga förpliktigande predikningar och tomma symbolhandlingar. Det var därför befriande att höra UEFA-presidenten, den forne franske storspelare Michel Platini, i skarpa ordalag kritisera de kroatiska fans som häcklade Balotelli.
Samtidigt visar fallet Balotelli att UEFA har en lång väg att vandra. I den genomkommersialiserade fotbollsvärlden fungerar pengar som främsta kommunikationsmedel. För fansens uppträdande dömdes Kroatien till böter på 80 000 euro, vilket också inkluderade botgöring för bengaliska eldar. Nicklas Bendtner, dansk bollkonstnär och bad boy, gjorde mål mot Portugal och blottade kalsongkanten prydd med namnet på ett irländskt spelbolag. För sitt otillbörliga reklamtilltag fick Bendtner plikta med 100 000 euro. Det gäller att veta vad som är viktigt.
Fredrik Persson,
historiker och kulturskribent