Sri Lanka, Indien, Vietnam, Laos, Kambodja, Thailand, Malaysia, Indonesien, Singapore och slutligen Förenade Arabemiraten. Vart Malin Persson ville åka under sin Asienresa var inte så svårt att bestämma. Tillsammans med vem, var svårare.
– Hade jag känt någon som ville eller hade kunnat följa med så hade jag nog hellre rest med den personen. Men de jag kände som ville följa med hade inga pengar, och de som hade pengar ville inte åka utan sina pojkvänner.
Hon bestämde sig för att söka en reskompis på nätet istället. Men att hitta ett passande ressällskap var svårare än hon trodde. Efter att hon lagt ut en efterlysning på flera olika forum fick hon många svar, men få som matchade hennes kriterier.
– Jag ville åka med en annan tjej som var positiv, hjälpsam och driven. Och jag ville att det skulle vara någon som bodde i närheten så att vi kunde träffas innan. De som svarade ville oftast inte till samma länder och vissa vill bara festa.
När hon inte fick några svar började hon oroa sig för att resan aldrig skulle bli av. Hennes föräldrar uppmuntrade henne och tyckte att hon skulle åka ändå.
– Själv tänker jag att det är skönt att vara två om något skulle hända och för att det är roligare att dela upplevelsen med någon annan.
Efter fem månader fick Malin Persson äntligen ett svar som hon fastnade för. Det kom från en tjej i Kristianstad i samma ålder, som ville åka till ungefär samma länder. De hördes på mejl och telefon och bestämde sedan träff på stationen i Lund.
– Vi tog en fika och snackade om resan. Det kändes som att vi klickade och vi kom direkt överens om var och när vi skulle åka. Det verkar som att vi är rätt så lika. Vi jobbar mycket och pluggar samtidigt och vi gillar att festa men inte hela tiden.
Hittills har de träffats två gånger men det blir säkerligen fler innan det är dags för avfärd. Det är mycket som ska fixas innan dess, och att vara två som kan hjälpas åt är en fördel. Men samtidigt tar de också en viss risk.
– Det är svårt att veta hur en människa som man inte känner reagerar i en viss situation. Om man blir sjuk eller passet försvinner kan man bara hoppas att den andra finns där och ställer upp.
Malin Persson har stora förhoppningar på resan. Hon tror att det kommer att bli det bästa hon har gjort i hela sitt liv.
– Jag kommer lära mig nya saker och få andra perspektiv på livet. Jag tror att man får starka band av att resa ihop och förhoppningsvis blir det så mellan oss också.