En Stor Grabb har lämnat jordelivet. Som nr 972 i ordningen tilldelades har utmärkelsen som gav honom fritt tillträde till alla fotbollsmatcher. Denna utmärkelse var han mäkta stolt över tillika det förtjänsttecken i guld Svenska Fotbollförbundet gav honom 2001.
Fotboll var en stor byggsten i hela denne byggingenjörs liv. Han var en fruktad center på 1970-talet när Vintrie IK gick upp i division 4. Att han kallades för Mr Vintrie var inte bara för de 506 A-lagsmatcher han spelade utan kanske framförallt för att han la ner hela sin själ i klubben efter den aktiva tiden.
Inte minst när Vintrie IK:s existens stod på spel då brobygget slog ut idrottsplatsen i Vintrie. ”Fritidsnämnden i Malmö förhalade frågan om ersättningsarena, jag drev på allt vad jag kunde. Det var en match, kan jag säga”, berättade han i samband med sin 65-årsdag för Sydsvenskan. Det slutade med att brokonsortiet sköt till tio miljoner och Hyllie IP blev ett faktum.
1957-60 jobbade han på somrarna på sin pappa Maltes arbetsplats på olika byggen på Skånska Cementgjuteriet. 1965 blev Ulf byggnadsingenjör och 1966 gick han i sin fars fotspår och blev anställd på Skånska Cementgjuteriet.
”Ger man inte allt, ger man inget” var Ulfs motto och det levde han efter fullt och fast. Under en tioårsperiod tillhörde han utlandsavdelningen då Skanska hade stora projekt i Libyen, Saudiarabien, Ryssland med flera länder.
Det mest spännande projektet var dock en ny konsert-, kongress- och hotellbyggnad (KKH) vars första spadtag togs nu i juni. År 2011 tilldelades han Bronshjälmen av Skanskas Kalkylavdelning.
Han var mycket mån om sin mamma Kerstin som gick bort förra året. Vad många inte vet är att han också var en fantastisk ordvrängare som vann många resor, prenumerationer och väskor på olika slogans.
1990 föddes hans systerdotter Micaela, tillika hans guddotter, som blev som hans eget barn. Lyckan var stor när även hon valde att bli ingenjör. Han såg fram emot att fira hennes examen i år men så blev inte fallet.
Den 4 maj 2012 gjorde han sin sista arbetsdag, 69 år gammal. Han sade ofta att från denna arbetsplats får de bära ut mig vågrätt. Han fick rätt – han kom aldrig tillbaka igen. Den 9 juli tog kampen slut trots tapper strid.
En Stor Grabb, som kommer att vara mycket saknad, såväl på Skanska som i Hyllie IK, lämnade oss. Han lämnade ingen oberörd.
Han var inte bara min ende bror, han var min bäste bror – som han alltid sade.
Arkivfoto: Linda Axelsson 2008