Polisåklagare Per G Lindell har medvetet valt att ligga lågt med den delen i väntan på att utredningen om dödskörningen skulle bli klar. Nu, när den är det, är han på semester.
Lindells kollega, Stefan Göransson, säger till Sydsvenskan att det inte är ovanligt att man avvaktar brottsutredningar innan man fokuserar på polisernas insats.
– Nu vet jag inte varför han har valt att göra så i detta fall, men i utredningar där samma personer är vittne kan det kännas konstigt att kalla dem till två olika förhör för samma händelse, säger han.
Bara för att dödskörningen ligger på en polisåklagares bord behöver det inte betyda att något fel begåtts. Enligt polisens egna riktlinjer ska dock efterföljande avbrytas om man kan anta att någon kan skadas.
Den vansinneskörning som kostade en 60-årig cyklist livet behöver inte ha orsakats av ett tjänstefel. Men det går i dagsläget inte heller att utesluta.
– Poliser ska inte alltid låta bli att stoppa folk som inte vill det, det är en avvägning de måste göra från fall till fall. Ytterst är det domstolarna som bestämmer var gränsen går, säger Stefan Göransson.
För att en polis ska kunna dömas krävs att lagöverträdelsen inte är ringa.
– Man får göra fel utan att drabbas av straffansvar. Det gäller att hitta en rimlig gräns i varje enskilt fall.
Docent Annika Norée vid Stockholms universitet har nyligen släppt en bok som delvis behandlar fenomenet. I "Polismål: när poliser är de misstänkta", redogör hon bland annat för Justitieombudsmannens åsikt i frågan.
– Han hade gått igenom ett stort antal biljakter och kommit fram till att det var bättre att låta en misstänkt gå fri än att utsätta tredje man för fara.
– Polisen ska alltid beakta risken för skador för utomstående, oavsett vad det handlar om.
En polisman väntas värdera en rad omständigheter inför eller under en jakt. Exempelvis i vilket område den flyende personen befinner sig samt vem och hur vårdslöst det körs.
– Det är jättesvårt för enskilda poliser att göra den bedömningen, säger Norée.