– Åh, Silver-Sara – jag måste krama dig!
Inne på stallområdet väcker den nybakade OS-medaljören i fälttävlan glädje. Efter kramen säger Sara Algotsson Ostholt att smeknamnet inte stör henne.
– Nej, det låter bra. "Super-Sara" låter ännu bättre. I Tyskland är allt "super".
I sin hemort i norra Tyskland tävlade hon redan förra helgen, direkt efter OS. Men en champagnefrukost klämdes in, med långbord dukat utanför bragdhästen Wegas fönster.
– Då gick jag bara runt och njöt.
Nu Malmö. Både EM och världscup, med unga och oerfarna hästen Mrs Medicott. Om terrängen visar sig för svårbegriplig kanske det inte ens blir start.
Sedan bär det av hem till småländska Körningsven för familjeumgänge – som är hemma för henne. Tysk kommer hon inte att bli, inte heller tävla för Tyskland. Trots att den tyska landslagsledningen hört sig för.
– Ja, ridsportstidningar där har hållit mig bland de tio bästa.
Så hur ser en vanlig dag ut, när OS-yran lagt sig?
Då ska Wilma, 2,5 lämnas på dagis. Det rids till hon hämtas, sedan hänger också dottern ofta i stallet till det blir kväll. Helgerna – tävlingar.
EM i höstas innebar en svacka för Algotsson Ostholt. Wega gjorde en rekordbra dressyr och en fantastisk terräng. Men hoppningen gick snett och ekipaget rasade till tolfte plats.
– Det var tungt. Jag slängde min ridjacka i en container. Min man tog brons då, och första veckan var det svårt för mig att glädjas åt den.
Nu är det lättare. Och siktet inställt på OS i Rio om fyra år.
– Då, när det är en tjej som ska stå överst på pallen, är Wega 15 och ytterligare fyra år mer erfaren. Och jag med.