Kommer det resas staty över Simian Ghost hemma i Sandviken? Om trions succéresa fortsätter på samma spår är ingenting omöjligt. Andra albumet ”Youth”, som släpptes i februari, satte bandet på kartan och hyllades i såväl svensk som engelsk och amerikansk musikpress under våren.
Med sin mjukt poppiga ljudbild, uppbyggd omkring finstämda elgitarrer, drömska, lätt elektroniska melodier och ljus stämsång skapar de under den tidiga fredagskvällen ett alldeles utmärkt soundtrack till solnedgången.
Sångaren Sebastian Arnström står längst fram vid scenkanten med gitarristen Mathias Zachrisson bredvid sig och trummisen Erik Klinga en bit bakom. Vid sin sida har Arnström ett litet bord med elektronik varifrån han styr de elektroniska ljudslingor som ligger under sången och instrumenten. Via loopar, ekon och förvrängningar skapar han stämsångsslingor av sin egen röst alltmedan låtarna förflyter.
Särskilt i ”Youth” – som med pojkaktig charm presenteras som ”den där melodin som handlar om att vara ung, och … ja” – blir uppbyggnaden av stämmor särskilt effektfull. Ovan de stämmor som redan är förinspelade skapar Arnström ytterligare två lager, som han i slutet av låten snyggt tonar ut, en i sänder.
Ibland skrattar han till lite, när det inte verkar ha blivit helt som han tänkt sig. Men vad gör det? Till skillnad från många andra popband i kategorin är det snarare bara kul att de tar med sig en del av det elektroniska skapandet upp på scen, och inte lämnar allt åt det som redan ligger färdigt på datorn.