Han har Aspergers syndrom och behöver struktur, tydlighet och kontinuitet i sin vardag. Och framförhållning.
Därför blev familjen Edgren upprörd efter mötet med sin nya handläggare på vård- och omsorgsförvaltningen i Lund den 25 juni. De fick beskedet att de tidigare handläggarna beviljat en felaktig insats som nu skulle dras in.
Insatsen i fråga gäller boendet Aspborgen i Helsingborg. Här bor femtonårige Daniel Edgren på vardagarna, nära sin specialutformade skola.
Han har bott på Aspborgen sedan 2010. Vid den tiden var det oroligt hemma i Dalby. Daniel Edberg gick på Skrylleängskolan, och hade problem med att klara av skolan.
Han hade ingen motivation, kom inte upp på morgnarna, fick ofta utbrott i hemmet.
– Det blev våldsamheter, säger mamman Maria Edgren.
En natt var hon förtvivlad och sökte efter alternativa skolor på internet. Hon hittade Corpore byskola utanför Helsingborg.
Tillsammans med de förra handläggarna och representanter från skolvärlden kom familjen överens om att Daniel skulle gå på skolan och under vardagarna bo på ett mindre boende som hör till skolan.
Handläggaren skrev i sitt beslut:
"Undertecknad handläggare gör bedömningen att ansökan om korttidsvistelse utanför det egna hemmet, enligt 9 § 6 LSS, med en omfattning av fem dygn per vecka bör beviljas. Behovet tillgodoses inte på annat sätt."
Föräldrarna säger att Daniel har utvecklats mycket sedan dess.
– Han har fått upp betygen och är sällan våldsam. Han har lärt sig att tvätta kläder och att laga mat, säger pappan Johan Edgren.
Tjänstemännen på vård- och omsorgsförvaltningen har nu kommit fram till att boendet på Aspborgen inte kan klassas som en "korttidsvistelse" utan som ett "stadigvarande boende". Därför får Daniel inte bo kvar. Tjänstemännen föreslår att han i stället pendlar från hemmet i Dalby till skolan utanför Helsingborg. Johan Edgren tycker att det värsta är att beskedet kom med så kort varsel.
– Daniel och andra barn med hans diagnos behöver framförhållning. De är inte som du och jag.
Han tror att situationen för två år sedan kan komma att upprepas om Daniel ska pendla till sin skola.
– Man sätter inte bara honom på ett tåg, säger Maria Edgren.
Föräldrarna skjutsade honom i början mellan boendet och hemmet i Dalby. Han har nu utvecklats så mycket att han ibland kan ta tåget själv.
Men bara under perfekta förhållanden. På vintern går det inte alls. Daniel själv minns en resa med ett Öresundståg förra hösten.
– Det verkade vara fel på tåget. Det skakade jättemycket. Efter det kunde jag inte åka Öresundståg mer, säger han, tänker efter och fortsätter:
– Jag försöker få bort rädslan. Jag har kommit en bit på vägen. Men med inställda tåg fungerar det inte alls bra.