För drygt ett år sedan bjöds konstnären Lars Vilks in till utställningen Udda & Jämt på Jämtlands länsmuseum Jamtli i december.
Idag är han inte välkommen.
Landsantikvarie Henrik Zipsane, som fattat beslutet att avinbjuda Vilks, säger till Radio P 4 Jämtland:
”Bakgrunden för att han skulle vara med var som ett exempel på provokationen som konstform, och det tycker vi är mycket intressant och det välkomnar vi verkligen.”
Sedan blev Vilks för provokativ. Det välkomnade Zipsane verkligen inte.
Det är lätt att föreställa sig hur en kollektiv suck av lättnad gick genom kultur-Sverige när det blev känt att Lars Vilks accepterat en inbjudan att tala vid en konferens med den dubiösa organisationen Stop Islamization of Nations i New York senare i år.
Vilks hade till sist visat sitt sanna jag, hans verkliga agenda var avslöjad: högerextremist och muslimhatare.
Nu blev det lättare att ta avstånd från Vilks utan att framstå som någon som kompromissar med yttrandefriheten eller ifrågasätter konstnärers rätt att provocera.
I dessa dagar sluter alla rättänkande människor upp bakom de ryska provokatörerna i Pussy Riot. Att kvinnornas protest framför altaret i Frälsarkatedralen i Moskva skulle kunna uppfattas som kränkande av troende ryssar bekymrar inte.
Som alla vet – även om inte alla erkänner det – finns det något förenklat grupper vars religiösa tro ingen behöver ta hänsyn till och så finns en grupp vars religiösa tro det är ett imperativ att ta hänsyn till.
Krucifix nedsänkt i urin? Härligt kontroversiellt.
Porträtt av Jungfru Maria med elefantspillning och nakna rumpor? Underbart utmanande.
Profet utstyrd till rondellhund? Effektsökeri av misslyckad, rasistisk konstnär.
Det är många som inte kommer att förlåta Lars Vilks. Det har inte nödvändigtvis med hans åsikter om islam att göra.
Vilks har klätt av konstvärlden.
Vilks har visat att denne kejsare är väldigt tunt klädd, en potentat som skrävlar och skroderar men som när det kommer till kritan förestår en rätt liten verkstad.
Den provokationen kan kejsaren aldrig förlåta.