Så när Malmö fisk öppnade var det som om en önskan gått i uppfyllelse. Ett ställe som både säljer och serverar fisk, det är ju nästan för bra för att vara sant. Med ens ökade stadens utbud av detta koncept med hundra procent.

Dessutom i Slottsstaden, vilket känns helt rätt i tiden, med allt snack om området som det nya hippa.

Bakom Malmö fisk står ett par hängivna unga män, med lång bakgrund inom fiskbranschen, främst som fiskhandlare.

Deras uppgift är att förse fiskdisken och köket med färska fiskar och skaldjur, sedan är det upp till kockarna att förvandla djuren till de rätter som de förtjänar. För i detta bistra fiskklimat måste varje fångad fisk få den kärlek den förtjänar, inga fiskar får gå till spillo i onödan.

Därför är det så himla synd att flera av rätterna på menyn och på vårt bord är så fantasilösa, så mediokra. Egentligen är det inte så mycket tillagningen det är fel på, det sträcker sig längre tillbaka än så, det är redan på planeringsstadiet det gått snett. Rätterna är tråkiga, så är det.

Fisksoppan för 115 kronor, till exempel, innehåller knappt någon fisk. Det är meningen att den ska vara en huvudrätt, ändå är det blott några pyttiga fiskrester som ligger och skäms på botten av tallriken, under ett hav av redd buljong.

Fish and chipsen för 159 kronor däremot, är en maffig portion, med handskurna pommes och ett gyllene stycke torskfilé med imponerande fint fras. Den halstrade bergtungan för 255 kronor är okej, men ganska intetsägande med sina morötter och sin kokta potatis.

Det är logiskt att man vill framhäva fiskarna på en fiskrestaurang, och därför är måttfull med tillbehören, men i så fall får inte en enda fiskstjärt vara torr, inte en mussla glömmas bort. Och riktigt där är köket inte än.

Det är även helt naturligt att främst servera vita viner, även om det hade varit kul med ett lite större utbud än denna handfull franska sorter.

Förrätten pilgrimsmusslor för 110 kronor serveras med lite laxrom och citronskum. Väldigt enkelt och avskalat. Lax- och spenattimbalen för 105 kronor har inte bakats i en timbalform utan i en patéform och sedan skurits i något vattniga skivor. Vi får kantbiten.

Men även om maten är lite si och så, är det ändå servicen som håller på att göra oss galna. Efter att vi fått beställa tar allting en sådan oerhörd tid, vilket även det vittnar om brister i köket.

Desserten blir en godkänd citronpaj med bär och riven vit choklad för 75 kronor.

Vi önskar verkligen att det hade fungerat lika bra bakom spisen som bakom fiskdisken, för vi vill hemskt gärna tro att det finns så mycket "torsk, hopp och kärlek" här som mottot lyder.