Istället blev det två timmar med fokus på mycket konkret lokal politik, som
vilka gator som ska stängas av och hur dyrt det ska vara att parkera.
- Det blev en intressant debatt. Kanske har mina åsikter rubbats lite av det
jag fick höra, tyckte 65-åriga Gunilla Sjöblom efteråt.
Ni kanske hörde att ett gammalt kärt citat kom till heders i rikspolitiken
häromdagen.
En viss statsminister yttrade - i samband med skandalen kring dataintrånget
- att han aldrig skulle köpa en begagnad bil av en viss känd partiledare.
På lördagen paraderade Lunds toppolitiker i Sydsvenskans tält i solskenet
mitt på Stortorget.
Åtta företrädare för åtta partier debatterade lokalpolitik. Sju män och en
kvinna.
Jag studerade dem en efter en och ställde mig frågan: Skulle jag kunna tänka
mig att köpa en begagnad cykel av någon av dessa herrar och en dam?
Svaret är tveklöst och obetingat: Ja. Det skulle jag kunna göra. Av allihop.
Den lokala politiken i Lund är nämligen precis så som den visades upp i
solskenet på Stortorget. Den drivs av genomhyggliga, ärliga, välmenande och
vänliga Lundabor som tagit på sig det otacksamma uppdraget att leda Lund.
Åtta olika partier, två block, kämpar om makten, men de är överens om det
mesta.
- Vi är eniga i 80 procent av frågorna, sa Lennart Prytz (s). Sedan slåss vi
om resten, för vi måste ju få ha litet roligt också ...
De där slagsmålen vi hade hoppas på lyste med sin frånvaro.
Lund är staden där politikerna i princip är kompisar över blockgränserna.
Det är kärt och trevligt, men kanske inte riktigt innovativt. När det blåses
till debatt blir det aldrig något riktigt drag under de så kallade
galoscherna, vilket kan vara hämmande för utvecklingen.
Precis som det brukar var lördagens debatt väldigt snäll. Den brände knappt
till någonstans. Möjligen när glasmästaren Arne Paulsson i publiken och Mats
Olsson (v) på podiet rök ihop. Då yrde de verbala dammtussarna ett tag till
publikens förtjusning.
Lennart Prytz och Lars Bergvall (c) munhöggs litet på slutet om vem som
brukade gå till val på vad - skattehöjningar eller skattesänkningar. Men
annars var det snällt och beskedligt. Typiskt Lund.
När Tove Klette (fp) reste sig och gick en halvtimma före slutet så var det
inte i protest, utan för att hon hade en vigsel inbokad.
Om jag ska göra en slutanalys av det politiska stämningen i Lund så lyder
den så här:
Lund har ett väldigt trevligt politiskt klimat. Tonen är mycket sympatisk.
Det jag saknar är drivet, de karismatiska ledarna med visionerna,
överraskningarna.
Men vi har nog de politiker vi förtjänar, ett galleri som i mycket speglar
Lund. Snälla, goda, välmenande engagerade människor som strävar efter att ge
oss Lundabor ett bra liv.
Publiken satt troget kvar under de två timmarna, men publikreaktionerna var
väldigt ljumma.
Jag försökte räkna applåderna och de var inte många.
Lennart Prytz (s) fick flest applåder under de två timmarna - tre stycken.
Mats Olsson fick 1,5 (en hel och en spridd), Tove Klette fick 2,5. Sen var
det tunnsått på den entusiastiska fronten. Starkast applåd och hurrarop fick
ett brudpar som hade gift sig i rådhuset.
Jag hade tänkte recensera politikerna: Vem som var bäst, rappast, roligaste,
vassast, elakast och kanske till och med snyggast. Men planen sprack. Ingen
var rappast, roligast, vassast, elakast eller snyggast. Möjligen var några
litet blekare än några andra.
De är bara så väldigt vanliga, snälla och hyggliga - och kanske litet ute.
Men det är ju precis som alla vi andra Lundabor. Vi följer inte mainstream i
någon riktning. Vi går våra egna vägar vilket ju är hela charmen med Lund?
Så gå nu och rösta på våra snälla och hyggliga politiker på söndag.
De offrar sin tid och håller sams över partigränserna för att göra livet
bättre för oss andra. Då får vi inte tacka genom att vara soffliggare.
Och som sagt - har någon av dem en begagnad cykel så är jag spekulant. Då
vet jag att jag inte blir lurad utan får en schysst cykel, utan pyspunkor
och dåliga bromsar.
Och pengarna tillbaka vid reklamation.
Väl ...