Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Kristofer Lundström gillar inte etiketter

Kristofer Lundström gillar inte etiketter

Reportage. Johnny Cash och James Bond.
Det var Kristofer Lundströms första kulturella upplevelser.

Foto: Kent Hult
Platsen var svenska sjömanskyrkan i Rotterdam där hans pappa då arbetade som sjömanspräst.
- Alla sjömän spelade Johnny Cash. Och pappa plockade in filmer som visades med svensk text för sjömännen. Jag kommer ihåg när jag fick se Goldfinger. Det tyckte jag var roligt, säger Kristofer Lundström.
Han har på kort tid blivit något av en kulturprofil. Efter att ha gått från en mer anonym tillvaro på radion till programledare för SVT:s Kulturnyheterna och kulturprogrammet Kobra har han fått vänja sig vid att folk idag kommer fram till honom på stan för att få tips på bra böcker, filmer och så vidare.
Själv beskriver han sig som en kulturell allätare som gärna blandar det ena med det andra.
- Jag är väldigt förtjust i att läsa smålarviga hårdkokta deckare, men tycker också om att läsa så kallat större litteratur. Jag lyssnar mycket på pop och rock men tycker lika mycket om jazz. Jag är mycket förtjust i modern konst men uppskattar också de gamla mästarna, säger han för att ge några exempel.

Det var reportageböcker av Jan Guillou och Göran Skytte som väckte Kristofer Lundströms intresse för journalistik en gång i tiden. Att följa i pappas fotspår och bli präst var inte aktuellt.
- Om folk frågar mig om jag tror på Gud brukar jag säga "förmodligen". Men det är svårt med religion. Det är den klassiska frågan: Om Gud finns, varför ser det ut som det gör?
Intresset för kultur har varit stort från början.
- Det har alltid funnits mycket böcker hemma. Och jag och mina tre systrar har alltid varit intresserade av film och musik.
Efter journalistutbildningen valde han att arbeta med radio. Redan i gymnasiet gjorde han sitt specialarbete som ett radioprogram. Han vet inte riktigt varför han gillar radio så mycket.
- Men det är klart. Jag är uppvuxen en del utomlands och jag och mina systrar lyssnade mycket på Radio Luxemburg och sådant. Radio var så enkelt.
Det blev 15 år på Sveriges Radio, den mesta tiden på programmet God morgon världen på P1. Men han har också jobbat mycket för P3.
Samhällsprogram, kulturprogram, musikprogram och satirprogram är exempel på det han gjort. Kristofer Lundström förklarar att han tycker om att varva och göra flera olika slags saker för att få stimulans.
-Ett tag jobbade jag som musikproducent på P3. Då får man alla skivor skickade till sig från skivbolagen. Till slut tyckte jag att det förstörde mitt musikintresse, det där att man fick alla skivor. Det roligaste är ju att få gå ut och leta själv och köpa och komma hem med en ny skiva, precis som med böcker. Jag älskar att gå ut och leta och titta och bläddra och sedan komma hem med något, förväntansfullt.
Han konsumerar mycket kultur men är själv inte någon aktiv kulturutövare, inte idag.
- Jag har spelat i band, i slutet på 70-talet och början på 80-talet, efter punken. Jag sjöng. Det är inget jag vill minnas. Jag tror inte att någon annan minns det heller. Men det är väl det närmaste jag varit en riktig kulturutövare.

När SVT skulle satsa mer på kultur och dra igång ett dagligt nyhetsprogram blev Kristofer Lundström tillfrågad om han ville bli programledare.
-Det är kul att få vara med och starta något nytt. Efter 15 år på radio tyckte jag att det skulle vara roligt att prova på tv innan jag blev alldeles för gråhårig.
En programledarutbildning på TV4 som inte hade lett till något var den enda vanan han hade vid att sitta framför en tv-kamera. Han erkänner att det var lite nervöst inför det första programmet.
- Jag hade en del sömnlösa nätter. Jag visste ju att oavsett hur kritiken blev måste jag sitta där varje kväll. I radio har du alltid något att gömma dig bakom.
Tittarsiffrorna på nyhetsprogrammen ligger mellan en halv och en miljon. Och Kristofer Lundström får tittarkontakt inte bara ute på stan. Det kommer kärleksbrev också.
- Jag får glada tillrop från båda könen. "Är du det minsta lilla homosexuell kan jag väl få bjuda dig på en kopp kaffe och flörta lite med dig", skrev en. Det var jättegulligt. Lite kul.
En man från Härnösand har klagat på Kristofer Lundströms ring i örat. Andra tycker att han bär svarta kläder för ofta. Men det stämmer inte, hävdar han själv.
- De flesta är faktiskt mörkblå, men de ser svarta ut.
Han berättar att han jobbar mycket med de texter som han ska läsa i rutan.
- Jag skriver om, skriver om och skriver om. Jag har 15--25 sekunder på mig att säga något och då gäller det att sovra. Utifrån en ren stilistisk synvinkel är det jättekul att hålla på och pula med sådant. Det är en utmaning. På radion kunde man ha fler bisatser. Jag älskar inskjutna bisatser.
Han föredrar en mer avslappnad programledarstil. Och visst skulle han kunna tänka sig att leda även till exempel Rapport.
- Ja, men det skulle stupa på att jag inte vill ta på mig en slips. Jag känner mig obekväm i det.

Att visa kultur från hela landet i programmen är viktigt för Kristofer Lundström.
- Jag vet själv hur det var när jag växte upp utanför Örebro. Jag tyckte inte om när saker var Stockholmscentrerade, då blev det ointressant. Även om det händer mycket i Stockholm är det viktigt att visa hela landet.
Han har också rötter i Skåne. Mamman är från Svanshals i nordvästra Skåne. Och han har ofta hälsat på sina systrar som bor i Malmö och Lund.
- Min äldsta syster har bott i Lund länge. Man åkte ner till henne och gick på Café Ariman och strosade runt i Lund och kände sig intellektuell.
Han tycker att begreppet kultur över huvud taget breddats och att det är bra.
- Det har skett någon slags demokratisering av kulturen, att man till exempel pratar om popmusik som kultur. Jag gillar inte etiketter. Jag tycker att det är dumt att avskriva något som en icke kulturell företeelse, det är bättre att ha öppna sinnen.
Han tar ett exempel:
- Du kan lägga Joakim Thåström bredvid Borodinkvartetten. De talar bara till olika delar av mig. Beroende på vilket humör jag är på lyssnar jag på Borodin eller på Thåström. Borodin om man ligger och läser, Thåström förmodligen när jag är uppe i varv.
Trots att Kristofer Lundström själv är gammal fotbollsspelare (i Örebro sportklubb tills han var 19-20) är han inte övertygad om att sport är kultur.
- Det kan bli bra kultur av det. Det finns många romaner och en del filmer som utgår från idrotten. Jag kan ju tycka själv att det finns något oerhört vackert i ett snyggt mål, men jag vet inte om det är kultur.

Ibland gör Kulturnyheterna inslag om det egna företaget, SVT. Men det är inte alltid populärt hos vissa högre chefer. Ett inslag handlade om en reklamfilm om SVT som företaget hade anlitat en reklambyrå för att göra.
- Vi ville visa och kritisera filmen som vi tyckte var pinsam och berätta hur mycket reklamfirman fått för att göra den. Men planeringschefen ville inte att vi skulle visa den och då berättade vi i programmet att vi inte fick göra det.
- Det är lite pinsamt. Om man tagit ett beslut att låta en reklamfirma göra något får man stå för det hela vägen. Jag tror tvärtom att det blev bättre ur vår synvinkel att säga att den blev stoppad.
Som relativt nybliven ägare till ett gammalt hus ägnar Kristofer Lundström idag ganska mycket av fritiden åt att måla och tapetsera och åt trädgårdsarbete.
- Vi köpte huset för ett och ett halvt år sedan när jag och min tjej tyckte att det hände för lite i våra liv. Då fick jag erbjudandet om det här jobbet och hon fick ett vikariat på Dagens Nyheter. Ett tag var det helt kaos.
Han bodde inte bara i Rotterdam utan även i Middlesbrough i norra England när han var liten och skulle i framtiden gärna arbeta utomlands. Utrikeskorrespondent är något av ett drömjobb.
Förutom England är Frankrike ett favoritland. Där praktiserade han på en bondgård en sommar när han var 18, mest för att lära sig språket bättre.
- När jag kom hem hade jag tänkt att jag skulle flytta ner igen och loda omkring i Paris, som alla andra B-kulturmänniskor har gjort genom alla tider.
Det blev journalistutbildning i Sverige i stället.
- Jag är fortfarande väldigt förtjust i Frankrike maten, calvados, det finns någon slags air av att folk läser mycket böcker, du har konsten. Jag skulle gärna flytta dit, men Frankrike är svårt politiskt. Fast frågan är vart man ska flytta då. Då kan man inte flytta till Italien heller.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu