– Jag fick ärva den när min far Sven gick bort 2003.
Då var du tretton år ...
– Jag tog inte körkort förrän i fjol och min mamma har inte körkort, men hon
ville behålla den för min skull. Den är förknippad med så många fina minnen
av min pappa att hon inte ville sälja den. Han och jag gjorde ofta utflykter
i den, till Lomma, Bjärred eller någon annanstans i Skåne och köpte Ahlgrens
bilar, ibland till farfar i Malmö och farmor i Halmstad.
Kör du mycket med den?
– Så lite som möjligt egentligen. I stan går eller cyklar jag alltid, men
ibland är bilen bra att ha och gör livet enklare. Egentligen är den för stor
för mig, lite raggarbil, men den är perfekt när vi ska åka på utflykt. Som
förra året till exempel när vi åkte ett helt gäng upp till Arvikafestivalen.
– Sedan är bilen bra när min mamma och jag ska handla eller när jag ska ut i
skogen med min hund. Fast på sommaren är det lite varmt att åka i den, för
den har ingen luftkonditionering.
Den är stor och tung också och inte alltför bränslesnål?
– Nej, den är ju inte speciellt miljövänlig, men jag försöker köra så
miljövänligt som möjligt, riktig ecodriving.
Har du något smeknamn på den?
– Den heter André. Innan pappa köpte Volvon hade vi en Ford Sierra som jag
döpte till Andrea. Så André var helt logiskt.
Har det varit några problem med den?
– Bromsarna är inte helt perfekta och det är ju ingen ny bil, men den gick
igenom besiktningen utan anmärkning.
Till sist, Ester: Vad hade du köpt om du hade haft obegränsat med
pengar?
– Först hade jag gjort en semesterresa till Karibien i en månad. Det behöver
jag. Sedan hade jag möjligtvis köpt en Volvo C30. Drömmen är också en Aston
Martin, en sådan som är med i Bondfilmen Casino Royal. Den hade varit coolt
att ha.