Dacia Lodgy ska preliminärt lanseras efter årsskiftet i Sverige, men då har med all sannolikhet miljöbilsreglerna ändrats.
Två av motoralternativen - 1,5 dCi/90 hk och 1,5 dCi/110 hk - uppfyller dagens miljöbilskrav. Den mindre dieseln drar 0,42 liter/mil och släpper ut 109 gram koldioxid/kilometer, den större 0,44 liter/mil och 116 gram koldioxid.
Det vill säga med god marginal under de 120-gram som ger skattebefrielse i fem år.
Men med de nya viktbaserade miljöbilskraven, som bara 39 av dagens 174 miljöbilsmodeller klarar, spricker det. Och Lodgy är för tung för att klara den nya klassningen.
Därför ska Dacias svenske produktchef Joakim Jöhncke i alla fall göra ett försök att få hit bilen före årsskiftet, men förmodligen blir det nej.
Sverige är ingen stormarknad för Dacia, trots att märket är överlägset billigast: Sandero från 79 900 kronor, sjusitsiga Logan mcv från 99 900 kronor och stadsjeepen Duster från 138 900 kronor.
Dacia, den rumänska tillverkaren som ägs av franska Renault sedan 1999, sålde bara 1 715 bilar här 2010, 1 620 i fjol och 471 under årets fyra första månader. Marknadsandelen har legat och ligger runt en halv procent.
Återhållet designade ("trist" kanske en del skulle säga) Lodgy, som är mycket Renault och även har en motor från allianspartnern Nissan, lyfter nog inte försäljningen mot några högre höjder.
Importören nöjer sig med att sikta på 400 sålda nästa år. Trots att Lodgy är prisad långt under konkurrenterna i småbussklassen.
Inga svenska priser är klara, men i Frankrike kostar bensinaren 1,6/82 hk med fem platser 9 990 euro, motsvarande 90 000 kronor, dieslarna 1,5/90 och 1,5/110 med sju säten 14 390 respektive 15 990 euro, motsvarande 130 000 och 145 000 kronor.
Det är lågpris i förhållande till konkurrenterna!
Nu lever Lodgy kanske inte upp till deras klass, kvalitet och kompetens, men steget är inte långt.
Efter många mil på vägarna runt Marrakech, den tusenåriga kungastaden i sydvästra Marocko, är det svårt att avfärda Lodgy för den som behöver en billig, rymlig och lättkörd bil.
Även i den bakersta raden, där bara barn får plats i andra minibussar, sitter en fullvuxen utan problem, även om komforten där liksom på alla andra platser är enkel med korta, hårda stolar.
Den bakre raden går att ta ur eller fälla upp för få större bagageutrymme, till och med två gånger tillsammans med mittraden. Smart när inte alla säten behövs.
Bensinaren 1,6/82 hk och dieseln 1,5/90 hk känns lite trötta, medan dieseln 1,5/110 hk och bensinaren 1,2/115 hk, som kommer senare, är betydligt piggare och villigare när vi snirklar upp på vägarna mot de snöklädda Atlasbergen. Men de kräver mycket växlande för att vridmomentet ska räcka till.
Och kraften behövs om Lodgy ska klara sju vuxna.
Sedan får vi se om det kraftigt låga priset räcker för att sälja bilen också.