Chevrolet, som är tillbaka i rampljuset med sina sydkoreabyggda modeller, satsar på lågpris, Spark (95 900 kronor), Aveo (från 128 900 kronor), Cruze (från 139 900 kronor), sjusitsiga Orlando (från 184 900 kronor).
Visst har märket redan hästkraftstinna Camaro och Corvette, men någon större, vanlig modell för fem har man inte haft.
Förrän nu.
Bilen heter Malibu, ett klassiskt bilnamn som fått namnet efter den kändistäta kuststaden i utkanten av stor-Los Angeles på USA:s västkust.
Men räkna inte med att ni får se många Malibu på de svenska vägarna. Importören räknar bara med att sälja ett hundratal.
En orsak är givetvis prislappen på nästan 300 000 kronor för dieseln på 160 hk, drygt 300 000 för bensinaren på 167 hk, som blir 15 000 till med sexstegad automatlåda (kommer i oktober) som många väljer i klassen.
Malibu har funnits sedan 1964, nästan enbart i Nordamerika, men också i till exempel Irak där Saddam Hussein beställde den som taxi.
Nu är vi framme vid den åttonde, globala generationen, som byggs i Detroit och Fairfax i USA, i Jingjiao i Kina och i Bupyeong i Sydkorea.
Det är i den sista före detta Daewoo-fabriken som den Malibu, som nu kommer till Europa tillverkas.
I grunden bygger den på samma teknik som finns i Opel Insignia och avsomnade Saab 9-5. De tre är byggda på General Motors Epsilon II-plattform.
Malibu är 4 centimeter längre än Insignia, men 14 kortare än 9-5.
Invändigt känner man igen mycket från framför allt det tyska syskonet. En del, som till exempel knappar, spakar och reglage, är identiska.
Den robusta, tyskbyggda tvålitersdieseln, som jag körde Malibu med finns även i Insignia och 9-5.
Den saknar stopp-start-system, eftersom det inte pressat ner förbrukningen på 0,51 liter/mil och koldioxidutsläppet 134 gram/kilometer under den magiska miljöbilsgränsen, men förbrukningen är ändå bland de lägre i klassen.
Chevrolet har valt att göra europeiska Malibu lite amerikansk med mjuk fjädring och styrning. På ojämna vägar, som jag letade upp runt Stockholm nyligen, känns dock chassit lite stötigt.
Komforten är annars utmärkt med sköna stolar och ett rymligt baksäte.
På slät och fin asfalt är Malibu tyst, men blir bullrig på den ojämna, stenrika asfalt som många svenska vägar har.
Bagageutrymmet under den höga bakdelen, som gör det lite otryggt att backa, är stort, djupt och lättlastat.
Det vill säga:
Malibu är en välartad bil med toppbetyget fem stjärnor i Euro Ncaps krocktest, men ni får nog mest se den som lyxet bland lågpriset i skyltfönstren hos Chevrolet-handlarna.