MALMÖ. Rotorn i kvarnen snurrar 500 varv i minuten. När bilarna hackas sönder
blir det upp emot 90 grader varmt.
Därefter börjar det tuffa jobbet: sorteringen av skrotet.
Nästan så långt ut i Norra hamnen i Malmö som man kan komma ligger Stena
Recycling. Här mals slutkörda bilar ner, eller fragmenteras som det också
heter.
Klockan sju varje morgon dras kvarnen igång. Bullret är öronbedövande och
golvet skakar.
Det luktar lite bränt i luften, från lack och olja som smälter i processen. En
pelare av ånga står ut från kvarnverket.
När de möter sitt öde är bilarna redan sammanpressade till oigenkännlighet. De
kommer från bilskrotar runt om i södra Sverige, där de rensats på allt av
värde som reservdelar och tömts på miljöfarliga material som batterier och
drivmedel. I regel är också hjul och rutor borttagna.
Kvarnrotorn i Stenas fragmentering drivs av en 3 500 hästkrafter stark motor.
Den slår sönder allt som kommer i dess väg. De hammarliknande verktygen på
rotorn är gjorda av en extra hård manganlegering, men måste ändå bytas med
några dagars mellanrum.
Magnus Persson är produktionschef och tvekar inte på frågan om det är hans
drömjobb.
– Det har aldrig funnit något annat för mig. Både pappa och farfar var i
branschen.
Han har jobbat på Stena och den infusionerade verksamheten Gotthards sedan
1985.
– Branschen och tekniken utvecklas hela tiden. Det är också roligt att kunna
följa hela kedjan för återvinningen, säger Magnus Persson.
Sju personer krävs för att sköta anläggningen, som byggdes för snart tjugo år
sedan. Ut från processen kommer olika fraktioner av metallskrot, brännbart
material och restmaterial.
Järn och aluminium skiljs ut med speciella magneter. Fläktar suger bort
lättare delar som tyg, skumgummi och plast. Allt siktas och sorteras upp.
Vissa bitar är stora som en knytnäve, annat är stoft.
Skrotet säljs som sekundärråvara till metallindustrin. Kunderna finns till
största delen utomlands och sannolikheten är stor att en del av materialet
till sist hamnar i en bil igen.
Det brännbara går till kraftvärmeverket hos Sysav ett par kilometer bort.
Själva sorteringen är helt avgörande för kvaliteten. Exempelvis får det inte
finnas mer än ett par kilo koppar i varje ton järn.
– Koppar är den värsta föroreningen i järnskrot, säger Magnus Persson.
Därför finns en station för manuell sortering vid det löpande bandet. Det är
ett hårt jobb. Skrotbitarna far snabbt förbi, vissa är rykande heta. Det är
nätt och jämt man kan uppfatta resterna av en startmotor med koppartrådarna
hängandes ut.
Direktiv från EU säger att 85 procent av en bil ska återvinnas. Kraven kommer
att skärpas ytterligare och år 2015 ska 95 procent återvinnas.
Steve Eriksson, filialchef på Stena i Malmö, menar att det både är
biltillverkarna och återvinnarna som behöver bli bättre.
– Med rätt material i bilarna från början skulle det gå att återvinna 100
procent, säger Steve Eriksson.
Stena arbetar i flera projekt för att förbättra sina processer. Ett mål är att
minska avfallsmängden. Till våren ska en ny linje köras igång för att göra
fraktionen för bränslematerial bättre.
Ifjol malde bolaget totalt 120 000 ton skrot i Malmö. En knapp tredjedel var
bilar. Koncernen har ytterligare tre fragmenteringsanläggningar i Sverige
och hanterar även material från kommunala soptippar och produktionsrester
från fabriker.