Ska vi acceptera döda och skadade i trafiken när vi inte gör det i hemmet,
på dagis och skola, på jobbet, för flyget och tågtrafiken, och så vidare.
Felet är väl att man satte ett för tufft delmål för nollvisionen i trafiken
för 2007, ett misstag Vägverket inte gör om när man nu arbetar med en ny
strategi i nollvisionsarbetet.
Vad är det som gått snett?
Det tänks på många håll just nu. Många experter, med eller kunskap, uttalar
sig – och har lösningarna, män tvärsäkrare än kvinnor.
Ett stort problem är rätt väl definierat:
Unga män.
De är överrepresenterade i olycksstatistiken. Ofta har de kört för fort,
obältade och inte sällan berusade. De råkar ut för singelolyckor på mindre
vägar, ofta på natten.
I Skåne omkom 29 av fjolårets 72 i singelolyckor, alla så gott som
uteslutande på småvägar.
Frågan är hur man ska komma åt det problemet?
Är de medvetna om risken att råka ut för en olycka och risken att åka fast i
en poliskontroll?
Vägverkets pensionerade alkoholexpert Hans Laurell säger i en intervju i
senaste numret av trafikskolornas tidning ”Mitt i trafiken” att hans verk
inte tagit rattfylleriet på tillräckligt stort allvar, t ex genom att backa
upp polisens satsning på blåskontroller, som i fjol skulle ökas från knappt
1,8 miljoner till två miljoner. Som blev 2,2 miljoner.
– Vägverket borde ha gått ut och sagt ”nu ökar risken för att du blir
kontrollerad”. Vi borde ha backat upp polisen. Men det gjorde vi inte. Vi
gjorde ingenting överhuvudtaget, säger han i intervjun och befarar att
polisen tappar intresset när man inte får uppbackning.
I fjol beräknas att 42 procent av alla bilförare som dödades hade alkohol i
kroppen, jämfört med 20 procent i mitten av 90-talet.
MHF, Motorförarnas riksförbund, beräknar, utifrån siffror som VTI, Väg- och
Transportforskningsinstitut tagit fram, att 20 000 rattfyllekörningar görs
varje dag. Det blir 0,24 procent av alla bilister, jämfört med 0,19 för tio
år sedan.
Farten pekas ut som ett annat stort problem. Och det behöver knappast göras
några utredningar och enkäter för att konstatera att fel hastighet vid fel
tidpunkt på fel väg med fel underlag betyder olyckor, speciellt om föraren
är oerfaren och kanske sitter i en dålig bil.
I grund och botten handlar det om kunskap och attityder, påverkan av andra
och mod, t ex kompisar som vågar ta nycklarna från någon som är på väg att
köra påverkad, föräldrar som tar sitt ansvar och lär barnen trafikvett hela
vägen, inte bara under de första promenaderna till skolan i ettan.
Sedan ska givetvis polisen fortsätta att övervaka, Vägverket och kommunerna
fortsätta att säkra trafikmiljön, sätta upp mitträcken, göra det säkrare för
gående och cyklister, och så vidare.
Visst är noll långt borta, men en bit på vägen går det att komma hela tiden.