När Tata Nano premiärvisades på bilsalongen i New Delhi förra året föddes
drömmen om den superbilliga bilen hos många.
Hemma i Indien ska den – efter en lång startsträcka – börja säljas den 23 mars
för 100 000 rupier, motsvarande runt 18 000 kronor.
Klart den prislappen lockar.
Glöm den.
När den är ett gult dragplåster i Tatas monter mitt på andra våningen på
bilsalongen i Genève, som öppnar idag, kallas den Tata Nano Europa – med en
prislapp som lär hamna uppåt 50 000 kronor.
Orsak: Indierna har anpassad den lilla bilen till de europeiska avgas- och
krockkraven.
Och det priset lär knappast räcka när europeiska kunder ställt krav på
servostyrning, luftkonditionering eller vad det nu är vi blivit bortskämda
med och vill ha på nya bilar.
När Renault för några år sedan tog över rumänska Dacia föddes också en dröm om
en superbillig bil, om än inte lika superbillig som indiska Tata, men under
50 000 kronor trodde en del att enklaste Dacia skulle kosta.
Nu är den här – med prislappar från 89 000 kronor, som blir 79 000 kronor när
miljöbilspremien är avdragen, men det är den bara till halvårsskiftet när
premien försvinner.
Det kostar alltså att göra en bil för västvärlden. Sedan kan vi tycka vad vi
vill om de krav vi ställer, men vem vill åka i en bil som inte uppfyller de
enklaste säkerhetshets- och miljökraven idag?
Självklart drar Tato Nano till sig uppmärksamhet i Genève, där det mesta
handlar om jakt på koldioxid och i stort sett varende tillverkare skryter
med låga gram koldioxid per kilometer på sina bilar.
Tata Nano är ingen supersnål bil.
Trots att den är liten (3,1 meter) och lätt (580 kilo) drar bilen – med en
tvåcylindrig motor på 0,6 liter och 33 hästkrafter i aktern och en toppfart
på 105 km/tim – knappa halvlitern per mil och släpper ut 99 gram
koldioxid/kilometer.
Det klarar en hel del betydligt större bilar idag.
Tata, som köpte Jaguar och Land Rover/Range Rover från Ford i fjol, har ingått
ett samarbetsavtal med Fiat.
Det indiska storföretaget hoppas att italienarna ska vidareutvecka Nano, förse
den med en liten dieselmotor, tillverka och sälja den i Europa. För deras
egna fabriker klarar bara 3 000 Nano per månad tills vidare, som ska bli 20
000/månad i full produktion.
Och de bilarna lär gå åt i Indien där Nano ska ersätta skotrarna.
I Nano får i alla fall fyra åkande tak över huvudet.