Jakten på rätt nummerplåt

MALMÖ. Nu stryker Emil Malmberg omkring på stora parkeringar och gör kvälls- och lunchpromenader för att hitta nästa objekt.

Kör han bil ligger han gärna till höger och blir omkörd.

Parkeringar är annars de bästa jaktmarkerna. Där finns det stora utbudet, och förhoppningsvis finner Emil Malmberg sitt eftersökta nummer.

En kort blick räcker för att avgöra om han är hemma. Ögonen har lärt sig att läsa av och avfärda registreringsskyltar snabbt.

Han ser dem inte längre som nummer, utan som symboler.

I metodisk och rask takt går han förbi bilarna på Stortorget i Malmö och beger sig iväg i riktning mot Caroli city.

Han har just kommit hem från kontorsjobbet på Sony Ericsson i Lund. Under lunchen såg han 091, och nu spanar han därför efter nästkommande nummer.

Ett antal månader har Emil Malmberg ägnat sig åt att leta efter registreringsnummer, varit en platespotter. Snittet ligger kring 0,85 träffar om dagen, men ibland infinner sig flytet.

Sju bokförda nummer på en dag är personliga rekordet, men sedan kan det också gå ett par frustrerande veckor innan han hittar rätt.

Enligt beräkningarna, med den takt han haft fram till nu, kan siktet ställas in på att finna 999 om sisådär tre år. Och då har han inte tagit med i analysen den kommande höst- och vintersäsongen, med väder som inte passar för promenader.

– Det råder delade meningar om mitt mentala tillstånd, erkänner Emil Malmberg skämtsamt.

Största kritikern av intresset har varit hans mamma. Dels på grund av tiden som sonen lägger ner på platespottande, men även mot att han tar extra bensinslukande varv med bilen när han befinner sig på stora parkeringar.

– Men hon kan köra 20 mil för att se en fågel. Så vad är skillnaden?

Promenaden fortsätter förbi rader med parkerade fordon.

Plötsligt händer det.

– Sweet, utbrister Emil Malmberg, och signalerar med blicken mot en bil.

Det är en gammal, lite skruttig Toyota parkerad intill krogen La Empanada. 092 kan nu bockas av från listan, och 093 har han sett flera gånger i P-huset Väster. Det är alltså upplagt för en bra kväll. Och 094 brukar finnas på parkeringen vid hans jobb. Så det kan visa sig bli en bra vecka.

Emil Malmberg förklarar att det fungerar på så sätt att hjärnan lägger på minnet nummer som är i trakten av de han söker, och liknar platespottandet med memory, fast i trafiken och något mer tidskrävande.

Under hans tid som platespottare har folk tittat konstigt på honom, höjt på ögonbrynen, undrat vad han håller på med.

Egentligen är det inte speciellt konstigt.

En gång blev han så hänförd av att se numret han sökte att han plötsligt började applådera vilt åt bilen som passerade, men det finns de som är värre.

Det finns historier om personer som satt sig på en brassestol vid en motorväg utrustade med fika och termos. För Emil Malmberg är det att gå lite för långt, de vore lite för mycket ”bortkastad tid”.

– Jag kämpar inte mot klockan. Det får ta den tid det tar. En vacker dag blir jag färdig.

Det har nästan gått en timme sedan promenaden startade.

För Emil Malmberg med sitt stillasittande jobb har det inneburit välbehövlig motion. Om det inte vore för platespottingen hade motivationen att röra på sig, om inte försvunnit, så i alla fall minskat. Nu finns det en morot för att ta en extra sväng runt hörnet.

För så är det. Som utövare måste man alltid göra ett val.

Emil Malmberg stannar upp vid en korsning för att exemplifiera. Ett tjugotal bilar står parkerade längre ner vid vägens början. Här kan man antingen välja att börja från början av gatan, eller missa en massa nummer.

Naturligtvis väljer han att inte missa några nummer.

I ingången till P-huset Väster har någon satt upp en lapp med budskapet att folk ska vara uppmärksamma på tjuvar. Emil Malmberg fortsätter att metodiskt och gå igenom bilnummer.

– Får jag bara 093, säger han halvt till sig själv, och fortsätter till den andra delen av garaget.

Efter en stunds letande och efter flera påpekanden att bilen brukar stå här, inser och erkänner han nederlaget. Platespottingen får fortsätta en annan dag.

– Det känns riktigt bittert, säger Emil Malmberg.