Han ligger inte på latsidan

FLYINGE. Människor som i stället för att åka konventionellt, upprätt på sadeln, väljer att förflytta sig mer komfortabelt.

– Jag tar mig till jobbet precis som om jag låg i en fåtölj. Det är en speciell känsla, förklarar Johan Fohlin.

Inledningsvis var det lite svårt att vänja sig vid den nya cykeltekniken, men snart var Johan Fohlin fast. Foto: Ove Jonsson

– Har aldrig sett något liknande. Det ser galet och farligt ut, säger en yngre trendmässigt klädd tjej som stannat till vid ett övergångsställe, samtidigt som Johan Fohlin susar förbi en halvmeter ovanför marken.

– Alla borde testa, uppmanar han.

Orsaken till att liggcykeln fortfarande skapar uppmärksamhet och höjda ögonbryn är historisk, berättar Johan Fohlin.

I början av 1930-talet började François Faure utmana hastighetsrekord på liggcykel. Enligt berättelsen ska han ha fått utstå hån och förlöjligande kommentarer:

– Stå upp som en man, fick han höra från konkurrenterna.

De lyckades dock inte knäcka fransmannen som snart lyckades slå flera rekord.

Uppstickaren ogillades och det internationella cykelförbundet bestämde sig därför för att definiera liggcykeln som en icke-cykel.

– Beslutet lever helt enkelt vidare och ger konsekvenser än idag. Man kan fråga sig hur utvecklingen på cykelfronten sett ut om man accepterat liggisterna då, frågar Johan Fohlin halvt retoriskt, halvt svävande.

När Bil & Trafik träffar Johan Fohlin har han just monterat ner en stor utomhusfontän. Det är mycket att göra och hinna med på jobbet på Skissernas museum i Lund innan veckoslutet.

Trots det tar han sig tid att förklara och berätta, tålmodigt och pedagogiskt, men samtidigt medryckande.

Att samtalet drar över tiden för lunch spelar mindre roll.

– Man är ju entusiast. Det är utmanande och samtidigt kul med det som är lite annorlunda.

Johan Fohlin har alltid varit intresserad av att cykla, inte minst för motionen och naturupplevelsen, men på en Malmöfestival för tio år sedan stannade han till vid ett tält. Där påbörjades hans liggcykelresa.

Inledningsvis var det lite svårt att vänja sig vid den nya cykeltekniken, men snart var han fast. Det var helt enkelt något alldeles extra, något utöver det vanliga med det ”nya” färdmedlet.

Det är tydligt att han känner starkt för sin sak, och han vill lyfta fram charmen med liggcyklandet i förhållande till den upprätta cykelpositionen.

Dels finns fartmässiga fördelar. Vissa liggcyklistförespråkare påstår att i ideala förhållanden är de bästa modellerna upp till 10 procent snabbare, och i nedförsbackar ökar fördelarna, men det är först i hastigheter över 30 km/tim som luftmotståndet påverkar på allvar.

Därutöver har den tekniska innovationen och uppfinningsrikedomen varit enorm bland liggcyklarna, vilket gör att människor kan hitta en typ av cykel som passar just dem. Det finns allt från extremt låga till sådana med kåpor för den frusne, från bakhjulsdrivna till framhjulsdrivna, med styret över eller under kroppen. Själv har Johan Fohlin haft fem olika modeller.

Framförallt är det dock bekvämlighetsvinsterna, att färdas i en skön ställning, och de ergonomiska fördelarna, att belastningen fördelas över hela kroppen, som är de intressanta, i alla fall för honom själv.

– När du kör på vanlig cykel ligger stora delar av tyngden på en punkt, säger han och formar händerna i en triangel för att illustrera sittytan på en traditionell sadel.

– Det kan ju inte vara bra.

Enda nackdelen med intresset, enligt Johan Fohlin, är att liggisterna inte är speciellt många, något tiotal i södra Skåne, och därför är det svårt att genomföra gruppevenemang med fler än fem personer.

– Gemenskapen, att många gör saker ihop, är något jag kan sakna.

Trots, eller kanske just på grund av alla fördelar, känner Johan Fohlin att han måste kämpa för liggcyklisternas rättigheter.

Att accepteras i den klassiska Vätternrundan har varit ett långsiktigt projekt för honom.

– Min poäng är att alla former av cyklar ska accepteras överallt.

I årets upplaga av motionsloppet är sex deltagare anmälda, två danskar och fyra svenskar, Johan Fohlin och hans fru inräknade.

För bara några år sedan var en start otänkbar. Liggisterna krävdes på särskilda läkarintyg. Deltagandet skedde på nåder.

Eller som arrangörerna för Vätternrundan formulerar det på hemsidan: ”Dispens kan i undantagsfall ges om särskilda skäl föreligger, ansöks om i förväg.”

Innebörden har de senaste åren omtolkats, samtidigt som attityden ändrats radikalt i positiv riktning, uppger Johan Fohlin.

– Det är inte givet att det passar alla att köra liggcykel, men jag är övertygad om att många skulle uppskatta det. Och för att folk ska våga ta steget måste sådana här regler ändras.